Ostkustresa

WASHINGTON Just nu är vi vid ”N” på kartan! Hoppas sova i ”R” imorgon...
Hittills har vi sett bland annat Philadelphia, Wilmington, Harrisburg, Easton, Annapolis och Washington – en riktig virvelvindstur!

/Gunilla

Brev från Japan

Så här skrev min väninna S i Tokyo idag:

Dear Gunilla,

Thank you for thinking about me, my family myself are both safe, :)

we do not have extended family in north japan but worries our old neighbor friends who are in Miyagi and we do not know yet about their status..

it was a big quake..and still after shocks continues everyday. we are 240KM away from nuclear plant but food, water and air gradually started contaminated, not significant level, but thinking about 20-3-years keep eating these food, I feel how humanbeing polluted nature- for the sake of convenience of advanced technology, this is extreme example.

The things I learned and researched Indonesia Tsunami relief in 2005 in Geneva is happening right in front of me. we are short of power too in tokyo so cut off heating and lights at night.

I do very much look forward to peaceful days come back!

/S

/Gunilla

Resa i The Deep South

NEW YORK Häromveckan körde vi bil från Atlanta (dit vi flög från New York) och fortsatte via Birmingham, Montgomery, Selma och Mobile till New Orleans.

Jag ville se spåren av medborgarrättskampen på 1950- och 1960-talen; Edward ville se Mardi Gras-karnevalerna i södern.

Här ser ni vår resa! Kanske dyker det upp några bilder framöver också.




Jag har gjort så många kartor i Google Maps – men eftersom det var länge sedan har jag totalt glömt bort hur man gör för att visa enbart färdvägen, utan alla pluppar för platserna. Någon som vet hur man avmarkerar dem?

/Gunilla

Bäste Bach

NEW YORK Jag kom nyligen att tänka på den fantastiska, franska TV-serien ”Det var en gång” som gick när jag var liten – världshistorien i tecknad form, för barn. Tydligen har den nu getts ut på DVD. Wow!

Därifrån var steget inte långt till att tänka på Johann Sebastian Bachs Toccata och fuga i d-moll, seriens signaturmelodi. Det är väl ett av Bachs mer kända verk, ändå känns det inte slitet. Här kommer först en traditionell version, sedan ett mer modernt arrangemang med violinisten Vanessa Mae.





Tipstack: Tobias Hellström Wärja i Göteborg, som skriver den fina Bach-bloggen!

Ledsen att jag varit så dålig på att blogga på sistone! Snart ska ni få se en karta från min senaste reportageresa, i Djupaste södern som jag länge velat resa till och nu varit en snabbis i. Och så småningom ska jag skriva mer om varför jag spanar efter Bach-fugor.

/Gunilla