.JPG)
NEW YORK Alla mediekritiskt sinnade personer bör verkligen, om ni inte redan gjort det, lyssna på förra veckans inslag i P1:s Medierna om den för flera redaktioner, inte minst en av dem jag själv jobbar för (TT) samt bland andra Värmlands Folkblad, otroligt pinsamma historien om runstenen som inte var någon runsten. Framför allt borde rätt många journalister lyssna och ta till sig budskapet: Always check even a good story.
http://sverigesradio.se/sida/laddaner.aspx?programid=2795
Värmlands folkblad konstaterar att tidningen egentligen inte skrev annat än att någon lagt ut en annons om en runsten på Blocket, vilket ju förvisso var sant, och beskriver här hur runstensmakarna stövlade upp på redaktionen den 1 april:
http://www.vf.se/nyheter/filipstad/falsk-runsten-ett-tvattakta-skamt
/Gunilla
Hej!
ReplyDeleteJag scannar av nätet för att se om någon om mina elever har blivit drabbade av något elakt tal i denna historia, men det har varit mycket litet av den sorten. Desto roligare är det, när jag allt som oftast trillar på en mängd blogginlägg och artiklar som behandlar vårt tilltag. Och nu ser jag att vi är uppmärksammade i New York.
De stora inspirationskällorna för detta experiment är ganska banala, filmen Wag the Dog och Henrik Fexeus' lilla bok om påverkan. Men det hade räckt med Mediekompassen i skolan, Tidningsutgivarnas skolprojekt. Därutöver använde vi oss av Riksantikvarieämbetets Runskola och den av ämbetet länkade Kalle Runristare.
Jag är fascinerad över vårt genomslag.
Hälsningar
Torbjörn Strömberg, lärare i svenska och filosofi