Ej för kräsna

Oj, den där sajten om "Meals Ready to Eat" visade sig vara en riktig guldgruva! Jag har fastnat fullkomligt bland all information och alla bilder på fältmat som finns på nätet (som även sålts i överlevnads-kit till civila, till exempel i samband med millennieskiftet). Blir och mer övertygad om att detta för min del får bli en kolumn eller ett reportage någonstans, snarare än födointag (verkar krävas mycket vodka).

Här kan man till exempel se hur den ryska arméns färdigmat ser ut, inklusive innehållet i konservburkarna – inte alltför inbjudande, dessvärre! Här kan man läsa om hur många år måltiderna håller ... typ 10, 11 år. Enligt denna blogg smakar somliga av dem riktigt bra. Och givetvis bjuds de ut i mängder på E-bay, till exempel här.

Dessutom har jag upptäckt Peter Englunds förnämliga nätdagbok. Den 30 september 2005 skrev han (som inbäddad rapportör för DN, antar jag):
"Vi värmer våra MRE:s (Meals Ready to Eat) genom att lägga de ljusbruna foliepåsarna på pansarbandvagnens ovansida. Efter en tid på det kokheta pansaret är de klara att äta. Jag sätter i mig en påse "Minestrone Stew 357-05". Sköljer ned det med solvarmt vatten, uppblandat med rött Gatorade-pulver."

Hmmm...märks det att jag egentligen skulle ägna mig åt administration och städning idag? Jag vet inte om detta är "procrastination" eller äkta fascination ... förmodligen både och. Men kan ni med lite bättre koll, snälla, berätta något om den svenska militärens färdiglagade mat också? Eller kör de med frystorkat?

Nu ska jag gå iväg och handla på Citarella här i Harlem ... färskvaror (se för övrigt senaste Gourmet, för en kolumn om "Harlem Delights")!

/Gunilla