Månadens medieälskling: Al Gore

I föregående inlägg skriver jag om hur medier gärna går igång på bra stories. Eftersom alla journalister länge varit präktigt trötta på att spekulera om Hillarys kandidatur – fast det lär de få fortsätta spekulera om ett bra tag – blev de nog glada när Al Gore dök upp som en ehhh...frisk fläkt.

De senaste veckorna har Al Gore varit everywhere. Storyn blir då att man räknar upp alla anledningar till att Hillary trots allt vore omöjlig och berättar om "the come back-kid"-potentialen med Al Gore. Allt såklart tajmat till premiären för hans film om klimatförändringar. Vi får veta att karln faktiskt blivit riktigt rolig, avslappnad, karismatisk och vinnande.
Och som ett brev på posten kommer de hånande motattackerna, som bland annat noterar att Al Gore ständigt beskrivits som "den nye Gore" (det stämmer faktiskt, se ett exempel från hösten 2002 här!)

Här är en samling länkar – under uppbyggnad – till den som vill läsa mer.

På svenska:
"Al Gore for President 2008?" – Det progressiva USA
"Al Gore är en ny Nixon" – Henrik Berggren i DN

På engelska – Gore-kramare:
"The Come Back Kid", John Heileman i New York Magazine
"Gore Warms Up", David Corn i The Nation
"A Campaign Gore Can't Lose", Richard Cohen
FLER LÄNKAR KOMMER kanske

På engelska – Gore bashers:
"Same Al Gore, Different Day", Jonah Goldberg
"Look for the Next President in the History of Flip-Flops", David Mastio ("a celluloid Gore returns to his pre-Clintonian apocalyptic environmentalist roots in the hopes that a timely hurricane will do what the Florida Supreme Court couldn't")

När Al Gore kom till Columbia University för att föreläsa våren 2001 emottogs han som Den förlorade sonen själv, och alla ville gå hans kurs trots att den kostade en massa pengar men inte gav några poäng.
Jag blev inte inlottad, men har däremot sett Gore framträda några gånger. Den första var här i Harlem i december 2003, när han förklarade sitt stöd för Howard Dean. Då framstod han som den loser han trots allt var, efter att ha missat att kamma hem slutsegern i presidentvalet 2000. Men när han i höstas talade om klimatfrågor på Bill Clintons Clinton Global Initiative var han minst sagt vinnande, offensiv och ... ja, "presidential", som de säger här i Amerikat, "presidentmässig".

Så jag blir inte förvånad om han skulle lyckas bygga något slags momentum för en kandidatur (knappast med Hillary som vice president-kandidat, även om det vore lite komiskt...men kanske, som Lennart Frantzell föreslår, med den stilige Barack Obama – ännu en mediedröm).

Henrik Berggrens inledning är lysande: "Kommer drottningen eller kronprinsen att få kungariket – och vad föredrar i så fall den åldrade, vithårige monarken?"

Men Stephen Hess från tankesmedjan Brooking's Institution säger i Bloomberg News: "Hillary is by far the front-runner. Gore isn't even yesterday's story. He's last century's story. His time has come and gone and really can't be revived."

Vi får se hur länge det är skoj att spekulera om detta.