Eftersnacket (fallet Martin Adler)

Svenska nyhetskonsumenter måste ha undrat över vem denne Martin Adler var, när de såg att hans tragiska död ägnades hela sex sidor i Aftonbladet häromdagen.

"En av de allra skickligaste krigskorrespondenterna i modern tid", som Anders Gerdin skrev i sin minnesartikel. Hur kommer det sig då att han var så okänd i Sverige, även i journalistkretsar? Trots att han så ofta var den ende svenske journalist på plats?

(Jag kände knappt själv till honom – och då är jag ändå roving reporter-wannabe med Tintin-komplex, och har ganska bra koll på Sveriges alla utrikesjournalister. Jag borde ha haft ett idolfoto av Martin Adler på väggen, eller sökt upp honom i Västerås för att få insupa visdomsord, eller nå't. Men jag visste bara vagt vem han var – för det var ju sällan han och hans texter syntes, vare sig i nyhetsmedierna eller i branschmedierna. Och nu är det för sent att gå i lära.)

Svaret är naturligtvis delvis att Martin Adler höll internationell klass och med sin engelska kunde jobba för brittiska medier, med betydligt större genomslagskraft än han någonsin skulle kunna få i Sverige. Ett klokt val, när ens drivkraft är att påverka genom journalistik.

Men det handlar nog tyvärr också om att svenska medier inte förstod att uppskatta honom efter förtjänst när han levde. Och att han var dyr i drift. Det kostar att resa till länder där man behöver hyra 15 beväpnade män som sina personliga livvakter. Resor, tolkar, fixers, bilhyror, satellittelefoner, kameror som blir stulna, datorer som förstörs av virvlande sand, mutor, de många extra hotellnätterna när gränserna plötsligt stängts, visering ... och skottsäkra västar. Det blir enorma kostnader, och det är mycket sällan redaktionerna är villiga att betala något enda av detta.

Jag talade för ett halvår sedan med en redaktör för en tidning som borde köpa in fler utrikesreportage, och som jag föreslog skulle låta Martin Adler ha den som sin publicistiska "plattform" i Sverige – men han skrattade nervöst och sade att det hade de absolut inte råd med, Adlers journalistik skulle kosta på tok för mycket. Trots att det rimligen bara skulle handla om en mycket liten del av hans totalkostnad.

Det är fullt möjligt att Martin Adler var nöjd med att figurera blott sporadiskt i svenska medier. Men jag skulle inte bli förvånad om det var så att han fick stånga sin panna blodig för att få Aftonbladet och andra svenska tidningar att alls intressera sig för reportage om de konflikter och samhällsproblem han brann för att skildra, och för att få dem att betala åtminstone en bråkdel av de enorma utgifter han måste ha haft. Så är det ju ju för alla andra duktiga reportrar/stillbildsfotografer/filmfotografer jag känner till (även om Adler onekligen verkar ha varit one of a kind).

För utrikesjournalister och krigskorrespondenter har väldigt mycket emot sig, när de åker ut för att göra sina stories. Inte bara risken för att hamna på en trampmina, bli offer för en galen fundamentalist, hamna i vägen för nå'n tungt beväpnad drogad krigsherre eller annat livsfarligt på fältet, utan även vetskapen om och det dåliga samvetet över att de håller den egna familjen i ständig skräck för att något ska hända. Ändå är det nog ganska få som känner att redaktionerna är särskilt tacksamma för deras insatser (medan de lever, alltså).

En som vet allt om detta är naturligtvis en annan AB-frilans, Johanne Hildebrandt som rest i bland annat Bosnien, Pakistan och Jemen. Hon skriver, apropå Adlers död, i Aftonbladet idag: "Det går inte att arbeta i riskabla områden om man inte drivs av en djup övertygelse av att historien är värd att berättas." Den övertygelsen delas dessvärre sällan av redaktionerna.

Aftonbladet må stolt kalla Martin Adler för "sin medarbetare" nu. Men de reportage de köpt in från honom de senaste åren går att räkna på ena handens fingrar. Jag har i alla fall bara hittat tre stycken: Afghanistan november 2001, Somalia mars 2002, och Haiti februari 2004.

Uppdatering: nu vet jag fyra: Irak februari 2006 också.

Fast det är klart, Adler var säkert glad för att de alls köpte in något. Hoppas att han fick hyfsat betalt och hade råd med en schysst livförsäkring.

/Gunilla

P S I Imorgon klockan 06.49 kommer Urban Hamid att tala om sin mördade kompanjon i Go'morron Sverige/SVT.

P S II Detta var mitt femte inlägg om Martin Adler. Det första fanns här. Det kommer säkert fler.