25 June 2006

Lassbo 24/7

Så mycket har sagts och skrivits om "Karolina Lassbo-affären" de senaste dagarna att det knappt går att sammanfatta eländet.

Men den som mot all förmodan missat vad det handlar om kan ju läsa Silverfisken, Isobel, Det ljuva livet, Deep Edition– och inte minst Karolina Lassbo själv, med alla kommentarer /samt fler inlägg av dessa, jag länkar bara till ett vardera här/ samt alla länkar vidare.

Jag vill egentligen vare sig delta i drev eller märka ord. Men ibland är man tvungen. Jag måste reagera på något vis i den så kallade halvoffentligheten, när en nästan färdig jurist inte tycks förstå att det inte går ihop att å enda sidan jobba på en advokatbyrå som sysslar med utlänningsrätt – med Karolinas ord: "... (t ex utlänningslagen och utlänningsförordningen) och som hjälper utländska medborgare att få uppehållstillstånd, asyl, flyktingförklaring, resedokument etc" – och att å andra sidan först utnämna vissa personer till "positiva nationalsocialister" och att sedan skoja om gaskammare, och så kalla det för ett sätt att "överanalysera" en definition, respektive ett "kreativt sätt" att uttrycka sig. Och att sedan avfärda alla kritiker med att diskussionen är "låg" och tröttsam.

Inställningen till om man tycker det är OK att skämta om gaskammare eller ej handlar inte om "den juridiska PK-censuren" – som Lassbo skriver att hon inte behöver ha påkopplad på sin blogg, där hon vill "slippa vara 100% myndighetssteril" – utan dels om historisk kunskap, dels om grundläggande värderingar. Alltså något man väl ändå bär med sig som människa dygnet runt, inte kopplar på eller av.

Vore jag asylsökande och klient hos den där advokatbyrån skulle jag dels inte vilja ha en jurist som tycker att det är "myndighetssterilt" att stå för vissa värderingar, ej heller någon som tycker att man kan koppla på juridiska PK-värderingar när man är på jobbet/universitetet, men bort dem när man är i lekstugan.

Moraset vad gäller ambitionen att provocera genom att omdefiniera nazism orkar jag inte ens kommentera, men Isobel gör det ju bra i sin kommentar (12.04).

Eller kanske Karolina gör det bäst själv: "När jag då får uttrycka mig fritt så kan vad som helst komma ut".

/Gunilla

P S Denna dagbok finns numera registrerad som USA-blogg på bloggkartan.se.

2 comments:

  1. Jag funderar på om inte KL:s minst sagt snurriga resonemang är ännu ett exempel på när det i de flesta fall smala och nästan privata bloggandt kolliderar med den offentliga och masspridda debatten.
    KL:s blogg är ju extremt populär och hon är numera skribent i en tidning med hundratusentals läsare. Frågan är om hon inser vad det betyder?
    Att publicera sig på nätet är lätt och kul, det är bara att tuta och köra. Men när tillräckligt många människor läser det man skriver (och alla vill vi ju bli lästa) får innehållet verklig betydelse.
    Man kan tycka vad man vill om att KL är en offentlig person och att det hon skriver därmed har betydelse, men så är det ju. Det kanske helt enkelt är så att hon inte hajat det.

    Jag orkar inte heller grotta ner mig i KL:s eventuella politiska åsikter. Men att hon är naiv och saknar omdöme står i alla fall helt klart när man läser det hon skrivit den senaste veckan.

    ReplyDelete
  2. Jepp, håller med om allt detta! Jag tror att unga skribenter som blivit uppplockade som kvällstidningskrönikörer i alla år drabbats av detta, d v s att det blivit lite av en chock att deras texter plötsligt får genomslag. Karolina Lassbo har ju i och för sig varit "offentlig" ett ganska bra tag nu och borde kanske ha vant sig lite.
    Men uttalandena är ju tyvärr fortsatt snurriga. Jag som trodde att det annars så vanliga totalpudlandet fått sådant genomslag att alla "vet" att det är pudla man måste göra för att bli av med drev... Det är också sorgligt att läsa de låga kommentarerna på Resumé; här håller jag med Goesta (http://detljuvalivet.blogspot.com/2006/06/men-vi-har-inte-karolina-lassbo-som.html)...

    ReplyDelete