Frilanslivet ingen dans på rosor (fast rätt trevligt ändå)

NEW YORK Idag försöker jag beta av räkningar, skriva tusen införsäljningsmail till svenska redaktörer, gå till banken, ringa samtal till Öland för en story – och så ska jag göra lite avancerad research till en kort resenotis, nämligen genom att äta sen lunch eller tidig middag på Bouchon Bakery. Mina room-mates kom hem från Bouchon häromdagen alldeles saliga, efter att ha ätit en finfin Quiche Lorraine.

Det verkar väl lagom lyxigt som jobb betraktat, en portion quiche blir rimligen avdragsgill på köpet! För nej, redaktionerna jag jobbar med ersätter sällan kostnadsutlägg för matjobb, eller för några jobb överhuvudtaget – men med lite tur understiger notan i detta fall åtminstone arvodet.

Over here i USA däremot... "Ett härligt liv verkar det vara att vara litterär journalist i USA. $200 000-kontrakt på böcker, fleramånaders resor till spännande platser och CV:n smockade med New Yorker, New York Times Magazine, Atlantic Monthly. Slås av skillnaden mot oss i Sverige: Hur få tidningarna är. Hur fattiga dessa få är.", som Vassa Eggen skrev i somras.

Visst, de har det bra, de där litterära stjärnskribenterna – men frilansvillkoren för vanliga, dödliga journalister är rent generellt ingen dans på rosor här.
Kolla bara de futtiga arvodena som en kvalitetstidning som Christian Science Monitor erbjuder enligt sina "writers' guidelines". $200 som grundarvode för en kvalificerad nyhetsartikel eller dito analys är inte särskilt bra (jag antar att skribenterna får betala sociala avgifter och skatter själva). Kan funka om man är stationerad i Mombasa. Kanske.

Men de där riktlinjerna innehåller även mycket intressant läsning om vilken slags journalistik de söker. (Svenska tidningar borde ha motsvarande utförliga anvisningar online, till sina potentiella medarbetare, vilket jag försöker tala om för mina redaktörer.)
Och så får man veta att CSM betalar $20 för en publicerad haiku! Det är inte så värst lukrativt att vara frilansskribent – men de som verkligen behöver se till att gifta sig rikt eller skaffa mecenater är såklart poeterna.

/Gunilla