God infrastruktur = wifinät, men också elnät

NEW YORK Jäklar, vad många blogginlägg det blir idag! Nå, jag har legat efter med bloggandet, och det är så skönt att bara sitta hemma i soffan med datorn efter en veckas hårt knivarbete på CIA. (Min sista insats igår var att skära tre miljoner skivor av sötpotatis, äggplantor, rödbetor och gulbetor, panera dem i majsmjöl och panko med mera, och fritera dem till grönsakschips.)
Tja, jag har ju bakat kanelbullar idag också, med en ny slags äppel- och kanelfyllning jag uppfann för ändamålet. Men ännu inte ens öppnat New York Times!

Nedan skriver jag, apropå bakverk och datorer, bland annat om sommarens surfande på Café Edenborg.
Jag satt även i Kungsträdgården och testade Stockholms stads nya gratisnätverk. Nätet är helt OK, för det mesta. Men sammantaget funkar nätsurfandet i Kungsan inte så bra – eftersom inte ett enda av de många restauranger och kaféer som finns i den parken har eluttag!
Man får hoppas att de hajar att de bör ha det, om wifi-försöket där permanentas. Mitt batteri räcker nämligen inte alltid särskilt långt, och det går inte att hålla det fulladdat när man är så mycket out and about med datorn som jag är (särskilt inte när man hade glömt sitt reservbatteri i New York, och nu blir jag visst av med båda batterierna tillfälligt!) Jag vandrade många varv runt och letade – och hamnade till sist sittandes på en stol alldeles utanför Café Piccolinos toalett i två timmar, med min räk- och bulgursallad på en annan stol. Kändes ganska fånigt.

Lika illa är det faktiskt på Arlanda. I fjol var mitt plan försenat med fyra timmar, och då betalade jag gärna för en dags wifi-uppkoppling. Men den flygplatsen är, framför allt i de nya och nyrenoverade delarna, kliniskt rensad från elurtag (utom i business class-loungerna, såklart). De är helt enkelt bortdesignade!
Jag letade ungefär överallt under minst en timme, och det slutade med att jag tvingades dra min sladd över disken på ett kafé i min avgångshall.
Som tack köpte jag en kladdig räksmörgås (hmmm, detta med räkor tycks vara ett tema) men tvingades äta den och surfa samtidigt, balanserades på en underlig pall – för sladden räckte såklart inte fram till kaféets bordsplatser.
Förväntas alla människor resa med tre extra datorbatterier i handbagaget? Reagerar inte Telia Homerun på att deras wifi-kunder inte alltid har chans att utnyttja deras tjänst, på grund av undermålig infrastruktur på Arlanda? Hur klarar sig alla flygande mobiltelefonberoende, de behöver väl kunna ladda upp sina telefoner med el för jämnan?

I det här fallet hade jag egentligen batterikraft nog för att surfa fram till avgång. Men man vill ju ha sin dator fulladdad när man kliver ombord på en långflygning (om man inte sitter i business class och kan plugga in den i sätet...).

Well, när stadsnäten etableras i Sverige en vacker dag, eller när det blir vanligt att privata inrättningar av olika slag erbjuder nät med eller utan betalning, har det förhoppningsvis kommit batterier som räcker längre än mitt.

/Gunilla