Skambud

Nej, nu är jag inne på att bli PR-konsult igen. Eller kanske pressekreterare.

Det är dessvärre alltid den tragiska konsekvensen av alla skambud man får som frilansjournalist – ofta sämre betalt nu än när jag började i denna business för 11 år sedan, fastän det material jag oftast skriver nu är dubbelt så kvalificerat och fem gånger så intressant. Vilket naturligtvis gör att jag är ett lätt byte för skambudsfällan.

"Det är ju material du redan har", tyckte redaktören (som jag talade med mellan detta blogginlägg och det förra). Just det, för jag har redan ägnat tiotusentals kronor i resekostnader och veckor av fältarbete åt att samla in det. Och måste ägna dagar i research åt att uppdatera det, och anpassa det till just denna beställning.

Ni hör, det blir bara gnäll när jag ska blogga! Och ändå kan jag inte låta bli att gnälla gentemot redaktörerna också (innan jag snällt kryper in i fällan). Trots att en kompis till mig, som är redaktionschef på ett Bonniers-magasin, häromveckan sade att frilansar som gnäller om arvoden får massvis av minuspoäng och rykte om sig att vara jobbiga. Jag är jobbig, och dyr i drift också.

/Gunilla