NEW YORK Nu kommer (äntligen) en granskning av Maria Borelius AB. Det är klart att det är duktiga reportern Knut Kainz Rognerud – han som bland mycket annat avslöjat oegentligheterna i Anna Visborgs bostadsstiftelse – som står för den.
Och då handlar det ändå fortfarande inte om miljonrullningen i K World (som tycks ha lidit av dålig timing, och visst ger konkurser nyttig erfarenhet även för en minister).
Skulle någon granska min lilla enskilda firma skulle man dessvärre också upptäcka att jag betalar mycket lite skatt. Men det beror inte på att jag "varje år sett till att kostnaderna i bolaget nästan exakt motsvarar intäkterna" genom koncernbidrag mellan två olika aktiebolag (se Rogneruds artikel).
Utan på att den typ av journalistik jag jobbar med i regel genererar förhållandevis små intäkter, men enorma kostnader. En stor del av dessa kostnader (t ex reseutgifter) borde egentligen redaktionerna jag säljer jobben till stå för. Så sker tyvärr i regel inte. Jag behöver inte "se till" att intäkter och utgifter ibland tar ut varandra, det sköter nämligen verkligheten om så bra på egen hand! Men jag är i alla fall inte konkursmässig.
När Maria Borelius väl börjar uttala sig igen hoppas jag att hon förklarar hur hon hade mage att tala nedsättande om Gudrun Schyman som skattefuskare. Hon kan inte hur länge som helst komma undan med att hon till skillnad från Schyman ju står för att skattetrycket bör sänkas. (Uppdatering: Schyman kommentar hur "drevet" tenderar att drabba främst kvinnor här.)
Och som sagt, även journalister har ju länge blivit granskade (inte bara minstrar). Jag kan vittna om att vår verksamhet lämnar utrymme för så kallad kreativ bokföring.
Ändå kanske Borelius hade kunnat undvika allt detta – bara hon i lördags hade låtit bli att påstå att hon "inte haft råd" med annat än svarta hushållsarbetare.
/Gunilla
13 October 2006
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment