Grillad sparris på The Gonk

NEW YORK Nu är jag hemma, denna dag i bemärkelsen att jag sitter nedsjunken i en skön soffa på Hotel Algonquin.
Gissa vad som just kom in på bordet framför mig? Dagens lunch: grillad lax och grillad sparris! (Mycket god sådan; maten är annars inte Algonquins starka sida.)
Mitt mål är att bli verklig stammis här – men det är svårt att säga när målet kan sägas vara uppnått, eftersom personalen behandlar en som sådan redan från början.
Det kändes i alla fall bra att kunna berätta för receptionisten att jag skickat hit två vänner från Stockholm som just bott här (på riktigt, själv hänger jag ju bara i loungen).

Som vanligt var det svårt att lämna Stockholm, i både bokstavlig och bildlig bemärkelse – men så snart flygbussen spottade ut mig i Times Squares' hank och stör, bland glitter och neon och alla tuffa New Yorkers, kändes Gamla stan långt borta.
Men jag vet ju att det väntar på mig i jul; då är Gamla stan som mest bedårande (och då kommer jag att ha bredband hemma, vilket kommer att göra ett min Stockholms-tillvaro inte känns lika provisorisk).

Vet inte riktigt vad jag ska göra här nu, eftersom jag försökt rensa bordet – men det blir väl det gamla vanliga: försöka sälja in reportage, försöka få ordning på ekonomin, försöka komma iväg på en och annan resa, försöka börja träna (capoeira), försöka inreda lägenheten, försöka göra 2005 års skattedeklaration, försöka laga mat hemma, försöka skriva en bok eller två...

Och så ska jag försöka ta mig från Hotel Algonquin i tid, innan jag växer fast i soffan.

En gång hade jag så svårt för att lämna detta ljuvliga ställe (nå, det berodde kanske mest av allt på det just den kvällen ljuvliga sällskapet) att jag kom för sent till en Air France-flygning för vidare befordran till Mali, och fick köpa en ny Paris-biljett för sisådär 10 000:-!

Så ja, jag krånglar till det för mig, men jag har ganska trevligt under tiden.

/Gunilla