I väntan på något spännande

NEW YORK För en stund sedan skickade jag iväg en kort text om FN:s kommande generalsekreterare, Ban Ki-Moon. En man jag aldrig intervjuat, träffat eller ens sett.
Artikeln får således bygga på andrahandskällor, kompletterat med viss egen kunskap om FN – samt med på plats-tagna kommentarer av diverse ambassadörer: USA:s, Sveriges och Japans.
Kunde vara sämre, det är åtminstone en slags originaljournalistik – om än med vissa inslag av så kallad "rewrite". Ban Ki-Moon befinner sig ju i Seoul, så vad ska man göra... (Min policy är att i möjligaste mån jobba med originaljournalistik, alltså egna iakttagelser och intervjuer.) Jag är mycket glad att få jobba med en redaktion som alls efterfrågar nyhetsmaterial om seriösa händelser, särskilt som somliga av mina New York-kolleger mer är i sta'n för att bevaka annat.

Dessutom har jag försökt bilda mig en uppfattning om vad som händer inne i säkerhetsrådets sammanträdesrum, där de 15 medlemmarna idag diskuterat den pikanta frågan om Nordkoreas högst förmodade kärnvapensprängningar idag. Inte helt lätt.

Det hela går till så att man står och hänger tillsammans med ett hundratal andra journalister med en skog av kameror. När någon, till exempel USA:s FN-ambassadör John Bolton, visar sig på banan, den så kallade "stake out" – pikant nog med en replik av Picassos anti-krigstavla Guernica som bakgrund – flockar sig alla kring honom. Man försöker då a) höra vad som sägs b) fatta vad som sägs c) klura på om det sägs något substantiellt /t ex "vi kommer att införa sanktioner"/ eller bara är menlöst /till exempel ännu ett "vi fördömer XX:s agerande"-uttalande/ och d) rent allmänt förstå vad som pågår och om det som kom var Uttalandet eller om det kommer mera. Under tiden/mellan varven surfar man febrilt på Internet för att få sig lite bakgrundsanalyser till livs. Inte helt lätt, som sagt.

Jag har ett ganska omöjligt uppdrag idag, det vill säga mina redaktörer vill ha en text enbart om jag kan bjuda på något som de internationella nyhetsbyråerna inte kan.
Hur stor är chansen att jag får veta något om hur FN ska agera mot Nordkorea, som ingen annan här får veta? Den är inte nära noll, kan jag meddela, den är definitivt noll. Därför brukar jag aldrig ha i uppdrag att skriva om den här typen av internationella kriser, de är välbevakade som det är.
Men detta ville de i Stockholm ha något på i morse, och nu kunde kvällsredaktörerna inte säga att de inte vill ha en text av mig – så jag får hänga här i eftermiddag också för att liksom se vad som händer och vad det ger... Så är det för många journalister som bevakar den internationalpolitiska hetluften, men i regel har de då betalt för sin tid. Well, jag stannar väl här och hoppas på att det händer något spännande. Det är pangväder ute, värsta sensommaren, så alternativet vore att promenera i solen...

*******************************************

Oj, nu hände det något spännande! FN:s säkerhetsvakter gick just förbi, med blippande walkie-talkies och tre svansviftande labbisar i högsta hugg! Har aldrig sett några vakthundar här i FN-korridorerna tidigare. Och så blev jag kompis med en kinesisk TV-journalist, inte det sämsta.

/Gunilla