Slut i rutan på FN

NEW YORK Ha, nu pangade jag iväg en kort text så snabbt att den kom före nyhetsbyråernas. Så trots avsaknad av egna scoop eller svenskvinkling hoppas jag att cheferna ger ut den...och att jag får betalt för att ha hängt här. (Nyhetsbyråernas versioner, när de kommer, måste de ju dessutom bearbeta/redigera/översätta.)

Det som är lite trixigt, när man inte som de "riktiga" FN-korrespondenterna är här dagligen, är att veta vem det är som uttalar sig... FN-ambassadörerna bär inte precis namnskyltar. Så det gäller att lägga ihop 1 och 1 och höra sig för, så att man fattar när det är Kinas och när det är Japans representant som ställt sig framför mikrofonen.
Eller att snabbt googla fram namnet på Frankrikes ambassadör (Jean-Marc de La Sablière, heter han).

Men John Bolton har jag inga problem att känna igen. (Han ser ut ungefär som Gepetto, skomakaren i Pinocchio.) Han har inte fått särskilt fördelaktig press i Sverige, såsom varandes emot det mesta som har med FN att göra, men han är faktiskt rätt bra att ha att göra med och framstår som saklig. De flesta av hans kolleger hade idag "inga kommentarer", vilket ger Bolton fritt rum att tala länge och ge det enorma pressuppbådet sin bild av allt...

Oj, nu kom sisådär 30 japanska reportrar springande som galningar, med sina TV-kameror i högsta hugg! "Deras" FN-ambassadör är denna månad ordförande i säkerhetsrådet, så då vankas kanske särskilt utförliga kommentarer på japanska. (Vi svenska reportrar fick specialbehandling av Jan Eliasson, på den tiden...och jag antar att detsamma gällde dem som jobbade här när Hans Dahlgren representerade Sverige i säkerhetsrådet.)

Nu är det dags att bege sig härifrån och ut i solen – så länge den finns kvar. Inte har jag hunnit äta något idag heller.

/Gunilla