Långfredag

NEW YORK Jag sitter och håller andan för att inte spilla ut min lunch-jambalaya över datorn. Society Café är dagens arbetsplats, ganska slamrigt och med aningen för högljuddmusik idag, men alltid trevligt.

Jag står helt enkelt inte ut med att vara hemma på dagarna längre, och måste nog flytta till en ny, mindre lägenhet – och helst betydligt billigare, så att jag kan vara där ensam på dagarna. (Å andra sidan skulle jag ju spara massor med pengar om jag slutade hänga på alla dessa kaféer.)

Att ha två inneboende, varav en alltid är hemma på dagarna, är något elakt uttryckt ungefär som att ständigt ha sin svärmor på besök – i det här fallet en som exempelvis glor på en hela tiden när man städar och antyder att det kanske vore bättre om hon tog över att exempelvis skrubba spisen... Extremt störande. (Ja, det är inte det enda jag retar mig på, det var bara ett exempel på ett aktuellt irritationsmoment.)
Jag vet ju, efter fältstudier, att 99 procent av jordens befolkning bor med halva släkten tätt inpå sig, men jag är så svensk (eller kanske snarare stockholmsk?!) att jag föredrar att slippa. Helst borde jag kanske bo i en grotta nå'nstans, långt ifrån människor. Innan jag blir folkilsk på riktigt.

Well, det går ju inte att komma ifrån att denna "svärmor" onekligen är ganska cool på många sätt. Läs bara denna Index Magazine-intervju, där hon utnämns till star of all starinas. (Beware, den där texten är inte alltid helt sanningsenlig, en hel del är ren fiktion för att det skulle bli skojig läsning. Men det mesta verkar stämma!)

I helgen ska jag göra något ganska stiligt, nämligen delta i ett tre dagar långt 60-årskalas!

/Gunilla