In fact, he wrote about pretty much whatever he wanted — politics still, but also art and architecture, and, most vividly, food.Jag kan också avslöja att det troligen kommer en runa på SvD:s familjesida endera dagen – skrivet av en person som träffat honom.
I Reeds artikel talas det om Apples förkärlek för New Orleans-restauranger, däribland Cochon. När jag var i New Orleans i våras och besökte Cochon med flera ställen använde jag bland annat hans (och hans lärjunges Brett Anderson på Times Picayune, och en massa andras) texter som inspiration.
Den Gourmet-kolumn som blev resultatet kan ni läsa här, jag har just lagt in den på min annars så tomma textarkivs-blogg som en liten hyllning.
En annan hyllning vore, om jag rätt uppfattat Johnny Apples matvanor, såsom de beskrivs av Julia Reed och i New York Times, att ägna sig åt frosseri av gåslever och kaviar.
Men det förstnämnda ägnade jag mig åt min sista kväll i Stockholm (en kombination av reseach till en kolumn och kylskåpstömning) och det sistnämnda kanske jag ska pyssla med i morgon (enbart som research, faktiskt, eventuellt i kombination med hummerätande) – så nu går jag istället till Harlems coolaste restaurang Melba's och äter något mer harlemigt. Bara för att känna att jag är tillbaka!
Lämpligt nog ligger det tvärs över gatan härifrån där jag sitter nu, mitt "Harlemkontor" Society (nu inte bara med skön stämning, utmärkt wifi och rätt dåligt kaffe, utan även med hemsida).
Uppdatering: inte för det på något sätt är o-harlemigt med gåslever och kaviar numera. Läs om vår nya kaviar- och champagnebar här, eller min kolumn om bland annat den och om att vara så kallad fattiggourmet här.
/Gunilla
No comments:
Post a Comment