New York-hotell – säljarens marknad

NEW YORK I frilansjournalistkretsar gnälls det ofta om att vi verkar på en marknad där köparen känner sig fri att diktera betalningsvillkoren. Så är det för det mesta – märkligt nog även när det handlar om ganska specialiserade uppdrag.

September – samtal mellan mig och producent för stort SVT-projekt; apropå research de behöver hjälp med, till en stor internationell samproduktion med inspelning på Manhattan i oktober (diverse fix till olika inspelningar, potentiellt hög strulfaktor, fix som skulle kunna ta allt från en halv dag till i värsta fall betydligt mer):

Jag: – Tja, för att göra den typen av jobb tar jag 6 000:– per dag.
Hon: – Haha, ja, det kan vi ju aldrig betala, det kan du glömma. Vi betalar 2 000:–, that's it.

Idag – samtal mellan mig och samma producent, denna gång om var alla i produktionsteamet ska bo:
Jag: – Tyvärr är det ju ganska dyrt med hotell på Manhattan. Jag kollade på några sajter igår, och även för rätt trista medelklasshotell får ni nog räkna med att betala minst 250 dollar natten per rum.
Hon: – Ja, det är klart vi får betala det. Man får ju betala vad det kostar i New York, liksom.

Jag har inte återgett de egentligen längre samtalen ordagrant, utan tajtade till och förenklade/spetsade till dem för att få fram min poäng.

/Gunilla