Ensamätandets lov

NEW YORK På Lisas blogg finns ett bra inlägg med intressanta kommentarer om det puckade i att slentrianmässigt dissa enmans-jultallrikar för mikrobruk. (Av dessa bilder att döma verkar Findus försök dock tyvärr dissa sig själv.)

Ja, det är verkligen sjukt stigmatiserande med ensammåltider, vilket är ganska bisarrt – inte minst i Sverige där så många hushåll består av en enda person.

Som hyllning till ensamätandet lägger jag in två kolumner jag skrivit för Gourmet om detta: om att äta ensam hemma och att äta ensam på lokal. Jag gillar båda.

Annars har jag ägnat hela dagen åt att gräma mig riktigt rejält – igår kväll skulle jag nämligen ha gått på demonstration/matlagningkurs på en spansk restaurang i Midtown, med inriktning på fisk och skaldjur samt med spanska viner. En del i min nya inriktning på att lära mig mer om den hispanska världen och att öva språket. Se Gastronomy Courses här.
Men jag glömde helt bort detta, trots att jag redan anmält mig och betalt! Jag satt och skrev i FN:s delegatslounge ... och surfade fram information om matlagningskurser jag skulle vilja gå i framtiden – hela kvällen. Tala om att inte leva i nuet. Och hungrig var jag också. Vad är det man säger nuförtiden, hål i huvudet?!

/Gunilla