Handlingsförlamad på Saurin Park Café

NEW YORK Jag har av tidsskäl ålagt mig själv bloggförbud – men jag har ännu inte riktigt bestämt mig för om det gäller bloggskrivande eller bloggläsande, ej heller vilka sanktioner jag ska ålägga mig själv vid överträdande...

Anyway, jag vill gärna berätta att jag hittat ett nytt, fint Harlemkafé på gångavstånd och nära Central Park och Upper West Side: Saurin Park Café som fungerar bra som kontor (utom att jag inte kan skicka mina mail som vanligt).
Skön stämning, tyvärr dålig service – de har fortfarande inte plockat bort en kaffekopp som stått på mitt bord i cirka sex timmar nu. Kaffet OK. Allt som allt ändå ett bra komplement till mitt Harlem-stamställe Society (kolla video!), som ni fått ett antal blogginlägg från genom tiderna.

Men – Society är ett ställe som man känner ligger i Harlem, det försöker vara en del av da community och lockar många trendiga harlemites. Saurin Park Café skulle precis lika gärna kunna ligga i Brooklyn eller East Village. Nästan alla som hänger här är 30-somethings-vitingar och ser nästan likadana ut. Så är det faktiskt inte på Society.

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Lite senare:

Bland mycket annat sitter jag här och skriver mail, just nu till en person i Sverige som har en historia av narkotikamissbruk och kriminalitet. Mer om detta i framtiden.

Samtidigt sitter en tjej vid mitt grannbord och tycks vara inne i ett riktigt narkotikarus. Vad vet jag om hur sådana fungerar, men att det inte handlar om vanlig trötthet (som hon påstod när vi krockade på toaletten för en timme sedan) är uppenbart. Jag är förvånad över att hon alls kan sitta upp.
Jag vet inte alls hur jag ska hantera situationen, det är ju mycket lättare att maila f d missbrukare på andra sidan Atlanten än att deala med nuvarande på andra sidan bordet. Jag ler fåraktigt mot henne ibland när hon vaknar till, hostar, dreglar – har gått fram till henne en gång för att fråga om det är något jag kan göra, såklart utan att få någon som helst kontakt.

Alla andra gäster på kaféet tycks vara välartade Columbiaakademiker. De flesta tittar bort. Men en av dem log nervöst mot mig och sade: "Ehhh...hon kanske borde gå hem och sova?". "Ehhh...jo, men det kanske inte är så enkelt som att hon har ett hem som hon kan gå hem och sova i just nu", försökte jag. Men hur gör man se'n?
Jag har ingen aning. Ingen koll alls, trots att jag väl haft missbrukare i min omedelbara närhet hundratals gånger, i både Stockholm och New York. Googlar febrilt på ["addicts" + Harlem + "social service"] och lite annat, men ska jag liksom ringa dem och be dem ta hand om henne? Vad vet jag, kanske har hon det åtminstone bättre här på det ombonade kaféet än någon annanstans just nu.

Uppdatering: Jag är ju helt misslyckad vad gäller sociala insatser. Försökte ringa en av de få instanser jag kunde hitta på nätet som verkade bra, men det var liksom fel eftersom de sysslar med brottslingar, inte narkotikarusiga. Och hon hade naturligtvis ingen som helst aning om vart jag kunde ringa.
Men nu "hjälper" personalen henne. De verkar tyvärr inte heller ha någon koll utan försöker köra ut henne från deras fina lokal.

/Gunilla