15 November 2006

Kommentar till Dick Erixon

NEW YORK Dick Erixon tillåter tyvärr inte kommentarer på sin blogg, så jag får svara här istället.

"Den fråga vi har att ställa oss är: vill vi föra kampen för demokrati och frihet i Afghanistan och Irak, eller vill vi vänta till dessa strider utkämpas på Europas och Nordamerikas gator?" skriver Dick Erixon i sin kritik av min artikel i Axess om Kanadas militära närvaro i Kandahar.

Ja, så kan man möjligen formulera en av västvärldens stora frågeställningar. Men det var inte vad denna artikel avsåg att diskutera.

Mitt syfte var helt enkelt att redogöra för att opinionsläget i Kanada skiftat, vilken roll fredsbevarande trupper spelar i den kanadensiska självbilden – och att många kanadensare reagerat när uppdraget blev ett annat ("fredsframtvingande" inkl strider, även med civila offer) än vad det först presenterades som ("fredsbevarande").

Mitt uppdrag var inte att förklara varför den militära kampen bör eller inte bör föras, eller hur man får bukt med talibaner. Däremot skriver jag att Sverige har anledning att snegla på Kanadas erfarenheter och debatt, på grund av ISAF-insatserna och inte minst eftersom den svenska regeringen avser att öka kapaciteten för liknande insatser.

Att USA och Kanada (och andra länder) på sistone inte direkt lyckats med sin talibanjakt står väl ganska klart.*) Att konstatera det, utan att man för den skull förvandlas till talibankramare, borde inte vara särskilt kontroversiellt. Därför är jag fascinerad över att det går att läsa in så mycket "blint Amerika-hat" i min artikel som Dick Erixon gör.
Var och en kan själv läsa och bedöma texten, som för detta ändamål finns online här (men köp för all del Axess ändå!).

*) För en uppdatering av läget i Afghanistan, läs gärna BBC här, här och här.


Däremot håller jag helt med Dick Erixon om att jag borde ha gjort de kanadensiska regeringarnas bevekelsegrunder och mål för att skicka trupper till Afghanistan mycket tydligare.
Jag hade tagit del av ett antal policydokument från Ottawa och läst så många tidningsartiklar i ämnet att jag nog dessvärre hade börjat ta resonemangen för givna. Jag föredrar att citera människor, och träffade en kanadensisk regeringsföreträdare här i New York. Tyvärr ville denne inte bli citerad annat än möjligen anonymt som "västerländsk diplomat", och då valde jag att istället lägga det teckenutrymmet på kommentarerna från Carl Bildt (från en pressträff i Washington). I efterhand kan jag dock se att artikeln hade blivit mer begriplig om jag hade lyckats klargöra den kanadensiska regeringslinjen mer explicit. Samtidigt får man dock anta att Axess läsare vet ganska väl varför västtrupper finns i Afghanistan.

Min regeringskontakt var för övrigt mån om att få veta hur texten skulle lyda, eftersom han reagerat mot osakligt regeringskritiska perspektiv i kanadensiska medier. Jag läste därför upp en engelsk översättning av min artikel för honom. Han hade inga invändningar.

/Gunilla

8 comments:

  1. Byrådirektören11/16/06, 4:42 PM

    Erixon tror att all text är politisk agitation. Tröttsamt i lägden, men i små doser är han kul.

    ReplyDelete
  2. Jag tycker Erixon ofta är briljant! Men han växlar med rent paranoida inlägg, och jag ser honom sällan medge när han haft fel.

    ReplyDelete
  3. Gunilla. Apropå Erixon: Synd ändå att inte se skillnad mellan stöd för demokratirörelsers väpnade kamp och ren amerikansk postkolonial imperialism.

    Jag anser att västerländska företag bara skall göra affärer med företag i Mellanöstern och Afrika, om de har demokratiska agendor, även om det får bli underjordiska kontakter som avslöjar detta. Och jag anser att västerländska regeringar definitivt skall stödja demokratirörelsers väpnade kamp i dessa områden. Hur en svensk intellektuell har mage att försvara ockupationen av Irak, det är en helt annan sak. Det är helt enkelt inte rätt ur någon synpunkt att angripa och ockupera ett land, som vare sig har angripit eller hotat något annat land. Vad gjorde förresten USA när Saddam gasade ihjäl minst 5000 kurder i Halabja 1988? Att USA blir utsatt för ett terrorist-attentat hade litet mindre med Saddam att göra än det, om vi säger så.

    De påstådda massförstörelsevapnen hittades aldrig. Iraks påstådda samröre med Al Quaida var också bara en bluff. USA har ett osunt beroende av olja och det vet alla. Deras Mellanöstern-politik har inget med försvaret av demokrati i världen att göra. Det har med att få en snabb kontroll över oljan att göra.

    Godkänner USA demokratier runt Persiska viken, om det betyder att USA får en "dålig" deal med landets regering angående oljan? Inte att döma av vad som skedde 1953 i Iran, då den folkvalde premiärministern i Iran Mohammad Mossadegh, störtades av USA och Storbritanninen. Han var en stark förespråkare för nationalisering av landets olja, och för detta fick han gehör i parlamentet. Mohammad Mossadegh störtades i en amerikansk/brittisk-ledd statskupp (Operation Ajax) 1953 och shahen återfick därefter makten.

    Jag är liberalkonservativ och avskyr både religiöst förtryck och kommunism. Men bara för det, så lägger jag inte hjärnan på hatthyllan tillsammans med min cowboyhatt, när jag skall tänka och skriva.

    ReplyDelete
  4. Hej Tobias,

    Tack för ditt inlägg. Måste säga att du för att ha cowboy-hatt har en ovanligt stark syn på oljans roll i USA:s Mellanösternpolitik! Vem är det som brukar hävda att oljans betydelse snarare bör värderas till cirka 20 procent av alltsammans – Thomas Friedman? Vet inte.

    Många intressanta saker att diskutera, men kanske lite off topic... (Min artikel handlade alltså om kanadensarnas identitetskris inför fredsbevarande v s fredsframtvingande i Afghanistan och ingenting annat.)

    Men skriv gärna mer!

    ReplyDelete
  5. Tobias,

    Här en klok Expressenledare om oljans ofta övervärderade (vänster) resp undervärderade (höger) roll i USA:s politik, av Anna Dahlberg: http://kvp.se/index.jsp?d=148&a=492926

    Vad gäller företag så har de väl i regel knappast någon "demokratisk agenda" utan i första hand en vinstinriktad dito? Och det där med ockupation är en problematisk term etc etc etc...

    ReplyDelete
  6. Gunilla. Jo, jag förstod att jag var OT. Men för att svara på din senaste kommentar: Företag har ofta krav på att deras kontakter skall uppfylla vissa etiska krav i sin personalvård, ekologi etc. - varför inte prioritera företagare med demokratiska åsikter i Mellanöstern och Afrika, om det ändå inte skadar affärerna? Jag säger inte att det skall regleras, men någon moralisk ryggrad måste ändå ett företag bane mig ha i längden för att inte urarta. Så det är bara min värdering och önskan.

    Angående oljan: Så det stämmer inte att 94 % av världens tillgängliga olja finns i Mellanöstern? Då är jag väl felinformerad. Men det stämmer i alla fall att Halliburton, företaget som Dick Cheney var styrelseordförande i innan han blev vicepresident, uppbär lön från och äger aktier i - är USA:s största leverantör av råvaror till bensinindustrin? Det stämmer väl även att Halliburton förser amerikanska soldater med mat och krigsmaterial?

    Ockupation är inget omstritt begrepp. En ockupation är en ockupation. Hade USA FN bakom sig, när de gick ut i krig mot Irak? Det är den viktiga frågan här.
    Du vet svaret: Nej.

    ReplyDelete
  7. Hej igen Tobias,

    Visst, jag vet svaret - enligt alla folkrättsliga definitioner är/var det en ockupation, utan FN-stöd. Vad jag menade med att det är problematiskt att använda begreppet var att vissa här i USA menar att det var fråga om "befrielse" (tror inte dessa påstår "human intervention" även om vissa kanske gör det) och inte "ockupation". En folkrättslig polemik _mot_ detta synsätt finns här: www.asil.org/insights/insigh102.htm. Dick Erixon skulle nog kvalificera begreppet "ockupation" genom att lägga till "med goda avsikter".

    Vad gäller företag – visst, jag kan hålla med om att alla företag borde ha en "moralisk ryggrad" och bara göra business med schyssta och demokratiskt sinnade motparter. Men jag är lite tveksamt inställd till hur detta skulle ske rent praktiskt medelst "underjordiska kontakter" som du förespråkade... Men don't get me started, please, jag har en hel Mastersexamen på temat företag och mänskliga rättigheter/corporate social responsibility etc, och förr eller senare yttrar det sig väl i något skrivet här.

    Olja – visst, som sagt spelar olja mycket stor roll i USA:s utrikes- och mellanösternpolitik. Men kanske inte så stor som somliga tror. Som sagt, jag rekommenderar Anna Dahlbergs ledare i ämnet.

    Haliburton – jag har aldrig skrivit om företaget och har därför tyvärr inte haft anledning att läsa in mig på ämnet. Men visst, det lilla jag läst tyder naturligtvis på att de är skurkaktiga på olika vis.

    Men Tobias, jag tror inte vi har någon anledning att polemisera om något. Du får kanske invänta att Dick Erixon börjar tillåta kommentarer på sin blogg...

    ReplyDelete
  8. Märkligt hur man kan kalla sig konservativ när man vill ha "civila garden" och annat som libertarianska stollar brukar yra om, och i utrikesfrågor är så ofattbart obildad och sväljer extremvänsterns konspirationsteorier.

    "Deras Mellanöstern-politik har inget med försvaret av demokrati i världen att göra. Det har med att få en snabb kontroll över oljan att göra." Whatever, dude... tro vad du vill, dröm dina pipdrömmar. Måste vara lättare än att använda hjärnan.

    Råoljepriset 2002? 20 dollar fatet. Idag? Tre gånger högre, har varit fyra gånger högre. Det talar ju klart och tydligt för att oljan var anledningen... Duhh.

    Cheney "uppbär lön från" Halliburton. Det är lögn. Fakta är inte svåra att hitta på nån minut om man är intresserad av såna. Cheney fick ersättning utbetald under fem år enligt en plan som sattes upp innan han blev VP. Han har självklart inte intjänat någon lön alls från Halliburton sedan han slutade där. Hans aktier sattes under utomstående förvaltning, han har inget personligt intresse av sina investeringar och all vinst från hans aktieoptioner har skrivits bort till välgörenhet.

    ReplyDelete