Nachos, flautas, pescado y postre på bengali

NEW YORK Ja, här i New York är det ju upp-och-nervända världen som vanligt.

Jag har precis varit på den åttonde lektionen eller så av min spanskkurs på Instituto Cervantes, och tyckte att det kunde vara lämpligt att ta tillvara varje möjlighet att öva språket mer aktivt nu när spanskan äntligen fått en liten grund.
Dessutom har jag idag hittat ett språkinstitut med en kurs som verkar som gjord för mig: intensiv spanska med mexikansk matlagning, i Oaxaca som jag hade tänkt åka till nå'n gång ändå och som är extra journalistiskt intressant just nu. (Tyvärr började kursen i måndags, och det är oklart när den ges nästa gång ... men man kan ju alltid hoppas på januari/februari!)

Så när jag råkade gå förbi restaurangen Zarela på 2:a avenyn verkade det vara en perfekt kombination av lunchdags, språkövningar och reseförberedelser. Här serveras nämligen just oaxacansk husmanskost: "Every day's a fiesta in this boisterous bistro, hung with bright paper garlands and flowers, ceremonial mask, puppets and other traditional Mexican artifacts", som det stod i en av de många entusiastiska recensionerna på dörren.

Jag klev glatt in och började fråga efter ett bord på spanska. Personalen såg förvisso inte särskilt centralamerikansk ut, men ... vem vet hur människor ser ut i Oaxaca, tänkte jag. Kanske är detta någon märklig sydmexikansk indianstams ättlingar.

Fast det visade sig snart att ungefär alla i matsalspersonalen på denna verkligt super-mexikanskt inredda restaurang är ... från Bangladesh! Och det är faktiskt lite märkligt, så himla dominerad av mexikanska immiganter som just restaurangbranschen i denna stad är. Det blev engelska istället för spanska, som vanligt, men det gick ju bra det med.

/Gunilla