Tack tack tack tack tack tack tack

NEW YORK Idag är det Thanksgiving, vilket innebär att 90 procent av alla amerikaner ikväll frossar i kalkoner med tillbehör (och en del svenskar, se här).

Regnet vräker ner i New York idag, och staden är helt död – så det är ganska skönt att bara vara hemma.

Men det är nog första gången, eller..?! Jag tänkte efter, och kom fram till att jag har varit med om förvånansvärt varierade tillställningar genom åren. Sju stycken – häng med!


Gunillas Thanksgiving-firanden

Peking, 1999 Första gången jag fattade hur stort detta med Thanksgiving är för amerikaner, det var bara ett vagt ord för mig tidigare. Och jag hade aldrig tidigare själv varit med om något som helst firande.
Jag var i Peking för att göra diverse frilansjobb samt var hang around på svenska ambassaden. En annan hang around var en sociolog från Berkeley som var i Kina för att forska om migrerande arbeterskor. Eftersom hon var tvungen att få sitt pippi-skrovmål gick vi flera stycken till en schysst kinesisk restaurang, och lät en anka leka kalkon tillsammans med gängse tillbehör såsom pannkakor, plommonsås och vårlök. Och jag fick för första gången se alla riter amerikanarna har för sig denna helg, som att "tacka fågeln".


Manhattan/New York, 2000 Hade jag fortfarande inte riktigt fattat hur stort Thanksgiving är gjorde jag det denna höst. De amerikanska studenterna på den kurs i folkrätt jag läste då tvärvägrade hålla i en viss redovisning på måndagen efter helgen, och läraren skulle inte ens ha föreslagit en så tokig sak – om det inte vore att han är från Sydafrika/Australien och inte heller hajade.
Men vi utlänningar hade inget emot att förstöra just denna helg, så jag antar att jag var hemma och hade ångest över juridiska promemorior eller snåriga rättsprinciper eller nå't. Dessutom var jag genomsur för att UD dissat mig. Allt var faktiskt elände – tills min kompis J K, som då läste genusvetenskap på NYU, drog med mig på restaurangen Galaxy i närheten av Union Square, som hade någon slags hipsterifierad Thanksgiving-meny.


Queens/New York, 2001 En amerikansk skolkompis på SIPA och hans japanska fru ordnade Thanksgiving-fest hemma i sin lägenhet i Jackon's Heights, Queens, för alla "orphans" i sta'n. Fullt traditionellt ös med kalkon, sötpotatis, tranbärssås och pumpapaj, människor från hela världen och mest från FN där värdfolket jobbade – tyvärr ganska tråkiga typer.

2002 – öhhhh...? Kommer inte alls ihåg! Men något var det säkert. Jag tror att jag var i USA, i alla fall. Om det inte var då jag reste i Apulien? Eller så var jag kanske faktiskt i Stockholm...

San Francisco, 2003 Indisk Thanksgiving i ett stiligt town house i Pacific Heights, yes! Min kompis Nina bjöd in mig att fira med hennes familj. Hennes mamma kommer från överklasskretsar i New Dehli, och sätter en stor ära i att ordna fina fester med fina gäster. I det här fallet en salig blandning av indiska diplomater – Indien har ett konsulat i San Francisco –, influgna vänner från London och familjens gayvänner från Castro.

Och så jag, som ofta får vara med i Ninas vänkretsar när de behöver lite kulturell mångfald och åtminstone någon som är blond och blåögd (sant! Nina brukar skoja om mig som den som står för diversity).

Bara att se Rita, hennes mamma, förbereda allt var en upplevelse, för jag har aldrig sett någon som haft sådan ordning och reda i köket en halvtimme innan gästerna kommer. Jag kan säga att det var raka motsatsen till hur det är när jag har middag, så får ni gissa själva.

Och gästerna var fantatiskt charmerande och intressanta, och maten fantastisk! Och sedan gjorde vi om allting dagen efter, för alla som inte hade kunnat komma på torsdagen.

Port-au-Prince, 2004 Jag hade inte alls förväntat mig att fira Thanksgiving i Haiti, men återigen hade jag underskattat amerikanarnas hängivenhet.
Denna helg gjorde jag och fotografen Kalle reportage om en fantastisk internatskola för fattiga barn för Rädda Barnens tidning. Skolan har startats och finansieras av amerikanska, katolska församlingar – och vi bjöds in av familjen Moynihan från Rockford, Illinois som länge drivit allt att vara med om deras måltid.
Det blev en fantastisk och rörig tillställning i deras spartanska kök, med hur mycket människor som helst – de fyra barnen, haitisk personal från skolan och en massa amerikanska volontärlärare, allt under ledning av den lätt patriarkale husfadern (fortfarande en av mina bästa källor till vad som händer i Haiti). Och hur mycket disk som helst. En stor gåta hur de hade lyckats rodda ihop kalkon och allt annat i Port-au-Prince. Efteråt drog vi alla till konsert med fantastiska bandet RAM på Hotell Oloffson.


Catskills/New York, 2005 Återigen tog Nina och hennes familj mig under sina vingars beskydd. Denna gång åkte hon och jag till hennes farbror, som är arkitekt och har renoverat ett 1800-talshus i en kuperad, bördig del av natursköna Catskills (usch, jag låter ju som en turistbroschyr, men det är verkligen vackert!). Själva Thanksgiving-middagen intogs hos goda vänner till dem i ett närbeläget gammalt hus – en bohemisk röra av utflyttade och besökande New Yorkbor samt deras barn och hundar. Massor av vin, massor av mat, massor av samtal, massor av mer mat!


Harlem/New York, 2006 Regn och rusk och inget särskilt firande, som sagt. Nina och hennes familj är för närvarande i Indien. Och mina inneboende, så matroade amerikaner de är, har bestämt sig för att helt strunta i Thanksgiving i år, av diet- och budgetskäl.
Synd, för jag hade hoppats att de skulle dra till sina vänner i Pennsylvania, så att jag kunde få vara ensam hemma för en gångs skull. Men jag råkar i alla fall ha en burk kalkon-chili i kylen.


Uppdateringar:

New York City, 2007 Mina kära vänner O och B ordnade en supertrevlig Thanksgiving-middag, till stor del vegetarisk, i sitt hem mitt på Manhattan. Alla gäster var européer – eller i alla fall icke-amerikaner – utom en, och vi ägnade en stor del av kvällen åt att förfasa oss över USA:s ovilja att anamma det metriska måttsystemet.


Mendocino, 2008 Jag reportagereste omkring i norra Kalifornien i en vecka, och hamnade självaste Thanksgiving-dagen i Mendocino där jag hittade en trevlig restaurang och åt en rejäl fine dining-måltid! Café Beaujolais, kan varmt rekommenderas.



Gunilla