Lektioner i taxisätet

NEW YORK – MIAMI En taxiresa från Harlem där jag bor till JFK:s flygplats brukar kosta sisådär 40–45 dollar, exklusive biltullar och dricks.
Så när ett par chaufförer begärde 60 dollar skakade jag på huvudet. "Nänä, aldrig i livet", sade jag. De frågade vad jag kunde tänka mig att betala, dock utan att direkt vilja gå med på någon sänkning.
Jag tänkte argt att de väl försöker skinna dumma lilla vita flickan på pengar så gott det går, och hoppade efter några minuters tjafsande in i en annan taxi vars chaufför rakt av sade "40 dollar". Men han förklarade bakgrunden till det högre priset, och då förstod jag att det inte enbart handlade om att klå passagerare på stålar.

"Nä, det var för att du skulle till flygplatsen. De där killarna, jag känner dem, de kommer från Afrika och Haiti. De är i USA illegalt, och har fått för sig att risken är större att fastna i en poliskontroll i närheten av flygplatserna. Så hade du velat åka downtown hade det inte varit några problem. Men de vill inte till flygplatsen, och säger ett så högt pris att du säger nej. Och hade du tackat ja hade det varit så bra betalt att det varit värt risken."

Denne chaufför kom från västindiska Antigua till New York via London 1962 och hade varit amerikansk medborgare lika länge, på den tiden så'nt gick lätt. Det blev inte bara en taxiresa, utan ett långt och intressant samtal om migration, om New Yorks kanske åttatusen illegalt arbetande taxichaufförer, om hur man skaffar ett förfalskat körkort, om Harlems aristokratifiering, om Bronx där han själv bor, och om att inte vilja flytta hem till Karibien när man blivit van vid ett liv i fyra säsonger.

Och sedan for jag till Miami! Långa avstånd, många dyra taxiresor. Första kvällen: mingel med ceviche och romdrinkar på Moca, videoutställning och utomhusmingel på Mac samt eldskådespel på tjusiga Esther Williams-hotellet The Raleigh.

/Gunilla