.JPG)
MIAMI Jag har släpat med mig "Florida"-mappen ur mitt rätt omfattande hängmappsarkiv. Tyvärr är vissa av artiklarna både illa skrivna och har några år på nacken, men de får duga i brist på bättre. De flesta av reportagen handlar om de stiliga art déco-byggnaderna här på ön, men där finns också ett och annat restaurangtips.
Just nu är vi på jakt efter ett frukostställe på gångavstånd från vårt hotell. Tyvärr blir jag lite skeptiskt inställd när en skribent i en förvisso flera år gammal artikel utriven ur Vagabond skriver "Bästa frukosten i Miami Beach är Café Beach Connection" – eftersom samma kafé ger NOLL Google-träffar utom just den. Men det kanske var ett väldigt exklusivt insidertips.
Uppdatering: Vi hamnade på Latin Café On the Beach, som dock inte låg på stranden. Kubanska gubbar, en spelande julgran och förtjusande chicas som serverade omelett och sött, starkt kaffe! No frills.
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Halloj Gunilla...du en fråga...ska ni kolla på uppskjutningen...??? Om det gick så skulle jag beama mig dit nu bums å kolla....! Hoppas du har det bra!!/p
ReplyDeleteNix, ingen uppskjutning, den är det så många andra som kollar på. Jag tror _alla_ mina kolleger blivit ditskickade!
ReplyDeleteMen, visst hade det varit skoj. Jag är lite avundsjuk på alla som får åka dit. Det lär vara något av en religiös upplevelse (om den nu blir av).
Jag har bett om en gästbloggning av en kompis som ikväll minglar med rymd- resp forskningsministrarna och alla andra. Vi får se om det kommer nå'n...
Hej! Jag blir lite avundsjuk när jag läser om ditt spännande liv. Men jag fattar inte, hur bär du dig åt som frilansjournalist för att få det att gå ihop ekonomiskt? En våning i NY är ju jättedyr. Jag har själv jobbat för futtiga frilansarvoden, så jag undrar hur du kan överleva på dem.
ReplyDeleteHej anonym,
ReplyDeleteEhhh...jag svarar egentligen inte gärna på anonyma kommenterar, men ska göra ett undantag.
Vet du, jag fattar inte riktigt själv! Om du läser gamla inlägg i bloggen ser du att de ofta handlar om att jag inte riktigt hajar hur det går ihop – t ex detta. Jag borde vara konkursmässig för länge sedan, rent företagsekonomiskt.
Men ett försök till förklaring:
• jag jobbar ganska mycket
• man kan som journalist göra rätt många avdrag, till exempel för utgifter i samband med reportageresor (vilket innebär att skatten blir låg, vilket dessvärre också innebär att man i stort sett saknar sjukpenning och goda pensionsvillkor)
• jag har ingen "våning" i New York, utan en vanlig lägenhet; jag betalar i livskvalitet genom att ha just nu två inneboende
• jag har visst födgeni, vilket gör att jag vågar ta risker och åka ut på jobb även om jag inte vet i förväg om de kommer att löna sig – jag vet av erfarenhet att det mesta på något sätt ändå ordnar sig
Jag försöker avstå från att jobba för tidningar som betalar alltför dåligt, men borde skriva mycket mer för de publikationer som betalar hyfsat eller bra – de finns faktiskt. Tror jag. (Och så borde jag se till att vissa tidningar betalar mer, inte mindre, än de gjorde för motsvarande jobb när jag var nybörjare i yrket för 12 år sedan. Frilansjournalister hänger sällan med i normala människors löneutveckling!)
Ehhh... Mer vet jag inte. Tyvärr har jag ingen trust fund eller mecenat eller så i ryggen. Men kanske finns någon snäll journalistikmecenat bland alla rika konstsamlare här i Miami?! Nja, kanske inte.
/Gunilla