Si tienen liquidos..?!

MIAMI/NEW YORK Hemma igen, efter en som vanligt lång och jobbig resa. Nästan så att jag undrar över att folk alls längre orkar flyga. Köer, kontroller, röntgen ... av och på med skorna. Och Miamis flygplats är ovanligt rörig.
Jag blev som vanligt utvald för kroppsvisitering (händer ganska ofta, vilket jag brukar berätta för mina mörkhåriga amerikanska vänner, som tror att det bara händer dem med orientaliskt utseende – vilket det i och för sig säkert oftare gör).

Önskar att jag hade haft min kamera, för jag hade velat fotografera det bord där passagerarna fick lämna ifrån sig flaskor och annat med vätskeinnehåll. Det kändes som en bra sinnesbild av 2006: en yta full av förbjudna solkrämstuber, blodapelsinläsk, schampo, fyra tuber Colgate och skönhetskrämer sida vid sida – och så massor med tomma vattenflaskor i papperskorgen.
Själv fick jag slänga min pappmugg med pepparkaks-caffè latte från Starbucks innan jag kunde gå vidare. Tack, kära terrorister, den var ändå alltför söt, så det var bra att jag slapp den.

Sedan var det sardinburksresande både i luften och på M60 hem från flygplatsen – men jobbigare resa än när jag var i Miami 1998 var ändå inte. Då åkte jag nämligen Greyhoundbuss ända till New York, vilket tog sisådär 30 timmar – en av de absolut värsta resor jag någonsin varit med om.

Ingen effektiv skrivdag, precis, all tilltänkt skrivtid har bara försvunnit i en enda lång räcka av förflyttningar. Och hur folk lyckas skriva ombord på trånga flygplan är en gåta.

/Gunilla