Adivasi som vägarbetare

Jag samarbetar med massor av fantastiska fotografer, men som ni kan se exempelvis här fotograferar jag också gärna själv.

Under Indienresan tog jag nästan inga bilder avsedda för publicering, eftersom jag reste med fotografen Jackson Lowen (och eftersom den story vi jobbat mest med är hans idé, eller i alla fall inte min).
Däremot tog jag massvis av foton "som anteckningar" – det vill säga bilder att titta på, när jag en vacker dag ska skriva ut alltsammans och vill kunna minnas hur det såg ut. Bra att ha, inte minst för att det var rätt svårt att i skrift anteckna några allmänna sinnesintryck under de skumpiga jeep-turerna...
Hade av samma skäl varit smart att ha någon slags bandspelare eller fickminne också. (Jag brukar spela in ljud när jag vill göra rena radioinslag, men borde även göra det som "ljudanteckningar".)

Jag testade också en fotografisk metod som är lite tveksam – nämligen att sträcka ut kameran genom bilfönstret under färd, och ta bilder utan att titta i sökaren. Försökte till exempel fotografera ett resande tivoli med ett litet, skrotigt pariserhjul i en av byarna vi passerade – men det blev bara trädtoppar på fotografierna... I 99 fall av 100 blir det helt misslyckade bilder med denna metod, enligt min ringa erfarenhet.

Här nedan är undantaget, alltså det 100:e fallet, tagen på vägen mellan Kiranjul och Dantewada. (Ja, jag gillar suddiga foton. "Det är borgerligt med skarpa bilder", påstod i alla fall Henri Cartier-Bresson, enligt Jackson.)
















/Gunilla