DANTEWADA Häromdagen var jag nära att strypa en av våra fixers, sedan det stått klart att vi inte skulle få träffa några naxaliter - detta efter många dagars förhandlingar och väntan.
"Why are you so angry?" frågade en av dem och jag morrade vresigt att jag inte är arg utan snarast jävligt förbannad! Här lägger man ner tiotusentals kronor och en massa tid på att fara över halva jordklotet för att intervjua naxaliter som plötsligt inte känner för det! Och som man vandrat i många timmar för att få träffa. Jag började förklara att jag inte kan sticka härifrån förrän storyn är klar, och att det kommer att kosta mig massor av pengar bara att ändra biljetten. Men det känns lite fånigt att klaga på sin dåliga ekonomi, när man hänger med mindre bemedlade indier. Särskilt när de tar en till platser där Indiens fattigare bor - i de byar vi besökt finns i regel inte elektricitet eller andra moderniteter.
Anyway, en av våra fixers tyckte så synd om mig att han beslutade sig för att ta en liten risk, så ikväll ska vi kanske få träffa naxaliter på annat håll. Denna gång ingen lång djungelpromenad över berg och genom dalar, däremot en utflykt i skogen nattetid... Håll tummarna för att det går bra.
(En annan, stor, story sprack precis på grund av att ett företag jag vill besöka inte har tid att ta emot mig, så det är faktiskt lite synd om mig trots allt.)
/Gunilla
No comments:
Post a Comment