Inga naxaliter i sikte - ännu

       

DANTEWADA Trots inte mindre än tre långa jeepresor fram och tillbaka till berört område - igår och idag - och minst två dagar fyllda av fixer-förhandlingar på hindi har vi inte fått träffa några naxaliter.

Japp från berörd säkerhetschef (en karismatisk man med utsökt engelska och fälterfarenhet från Kashmir), japp från distriktshövdingen i Dantewada, japp från den kommunistiske fackordföranden, japp från mängder av andra lokala förmågor vi schmoozat med och druckit äckligt te med. Men ett slutligt nix (trots ursprungligt japp) från VD:n för National Mining Development Corporation, vars mark vi skulle behöva passera på vägen. Ett nix som inte var förhandlingsbart.

Fast vi får hjälp att hitta en annan väg över bergen - längre och jobbigare (sju timmars promenad dit, sju timmars dito hem) och med några dagars försening, men skam den som ger sig. Jag har köpt kritor och ritblock till naxaliternas barn. Fjärde gången gillt, hoppas vi på nu.

"Well, this will make us rich and famous", tror fotograf J. "Sorry, J", säger mer cyniska jag - "but freelance journalists have to marry rich to become rich, and they have to be taken hostage to become famous. We will be neither. And not one single editor will give us any recognition for going through all this for our story."

/Gunilla