Kommentar till Bulten i Bo, om Lejonroos-cred

STOCKHOLM "Ta er i kragen", skriver Karolin A Johansson, och med det menar hon – liksom SvD:s P J Anders Linder – att ni alla genast bör läsa min och Per Gudmundsons text om Erica Lejonroos i NEO.

Eftersom jag varit på resande fot de senaste veckorna har jag inte kunnat besvara något Bulten i Bo frågade om, i en kommentar hos Gudmundson apropå vår text, häromveckan. Nämligen om vi inte borde ha gett frilansskribenten Gunnar Ohrlander cred/erkännande.

Att Ohrlander var först med att uppmärksamma vad som hänt Erica i offentligheten, d v s i Aftonbladet, finns i och för sig tydligt med i Pers utskrift av hela intervjun.

Detta transkript är ett led i NEO:s kloka strävan att göra sin journalistik transparent (liksom denna blogg som ni kanske hajat är ett led i min strävan att göra min journalistik dito).

Tja, visst hade vi kunnat ge Ohrlander cred även i det tryckta reportaget. Det var inget medvetet val alls att det inte blev så.
Men en sak som spökade var kanske att jag liksom redan hade gjort det här på bloggen... Och i reportaget hade jag nog isåfall velat berätta mer om sammanhanget (Ohrlanders bekant på Socialstyrelsen tipsade honom – se transkriptet, där Erica L talar om att det krävs kontakter för att vända ett mediedrev). Genast hade det då tagit rätt stor plats... Även i en 24.000-teckenstext lider man av utrymmesbrist.

Jag håller inte riktigt med om det som Per skriver i sitt svar till Bulten, att man bör ge credit så fort man hämtar "idéer, inspiration eller information" från en annan skribent. Däremot självklart för andras avslöjanden, egna nyheter, originella tankespån etc. (Jag menar såklart inte att det är OK att rakt av bara sno idéer, tvärtom – men min poäng är att "idéer, inspiration och information" är för vaga begrepp för att man ska kunna säga att de alltid bör leda till cred – ibland kan inspirationen till en text komma från ganska många olika håll, och vara mer eller mindre tydlig.)

I detta fall var Ohrlanders text inte främst en inspirationskälla, utan indirekt avgörande för att jag och andra (bloggare, radioproducenter och ledarskribenter) alls skulle ha uppmärksammat det hela. Men jag vet inte om den borde ha uppmärksammats mer i Neo-texten än vad som sker på Neo-nätet... Kanske ett gränsfall. Det var i alla fall Studio Ett-debatten i mitten av november (som jag antar kom till med anledning av AB-artikeln) och hur TV4:s representant agerade där som väckte mitt engemang i frågan.

I princip tycker jag dock att man gott kan vara generös med att "ge cred" och ange källor, och tar gärna emot synpunkter i ämnet! (Gärna även från Gunnar Ohrlander själv, om du läser detta.)

/Gunilla

P S I Missa inte TV4:s Johan Stambros icke-motiveringar till varför han inte ville låta sig intervjuas till vår artikel! Vi har fortfarande inte hört av dem...så det handlar knappast om tidsbrist.

P S II Jag vet inte vem av Neos begåvade redaktörer som kan ha skrivit medarbetar-presentationerna i detta nummer, men jag gillar onekligen det vederbörande skrivit om mig:
"En riktig reporter som befinner sig samtidigt på minst två platser, oftast New York och Stockholm. Behärskar det mesta med uppdragsgivare från TT till Gourmet."
Mycket bra!