Vi jobbar i Goa (vid floden och genom att göra en fisketur )

PANJIM/GOA En skön söndag i Panjim tillbringar man med fördel på en servering vid floden. Det är väldigt skönt att resa med andra journalister, såtillvida att vi har det gemensamt att vi hellre vill jobba i lagom takt i urban miljö än att ligga på nå'n sandstrand och ha långtråkigt ...

Så här sitter jag och fakturerar, skriver införsäljningsmail till redaktörer, sorterar bilder och räknar ihop gamla inkomster, medan en av mina kolleger går igenom manuset till en bok och den andra knallar runt på sta'n och fotograferar.

Goa är helt klart mer "andra världen" än "tredje". Det känns för det allra mesta mer som att vara i exempelvis Portugal än i Indien. Nu gissar jag bara, för jag har tyvärr aldrig varit i Portugal! (Däremot har jag en tendens att hamna i forna portugisiska kolonier och koncessioner: förutom Goa har jag besökt Macao, Östtimor och Brasilien. Återstår Moçambique, Angola och Kap Verde-öarna - har jag glömt någon?)

Dessvärre är jag lite för slö för att lägga upp Indien-bilder här på bloggen, i bästa fall kommer det att ske i efterhand. Annars hade ni kunnat få se finfina foton av palmer, stränder, båtar, katedraler, stojande barn och på mina stiliga resekompanjoner. (Vi gillar stränder, i lagom doser!)

Häromdagen träffade vi av en slump en svenska som bor halvårsvis i Goa, gift med en indier. Än bor de här, där han hyr ut båtar och tar ut turister - bland andra oss - på delfinspaning och snorkelturer; än bor de i ett gammalt torp i Ljusnarshyttan...

Otroligt fascinerande att stå på en varm sandstrand, omgiven av palmer och Arabiska havet - och tala med en indisk man som berättar om hur kul det var i Pajala häromsommaren, om hur bra han trivs med sommarjobbet som packare på Lithells korvfabrik i Sköllersta, och om vilka smarta affärer han gör när han kan köpa prima reservdelar till sina båtar och metspön i Göteborg respektive Varberg!

En av mina resekompanjoner uppnådde igår den aktningsvärda åldern 30 år, och detta firades minst sagt rejält. En fiskebåt hyrdes in, och ett fiskereportage gjordes. Jag var med mest som sällskapsdam/staffagefigur, fast det kan väl också räknas som jobb i sammanhanget? Ganska snart kommer ni att kunna läsa resultatet i Svenska Dagbladet (och möjligen se konstiga bilder av mig iförd en röd solhatt och en tunn mörkröd sjal som skydd mot solen).

Födelsedagslunch: nygrillad, av födelsedagsbarnet infångad fisk, samt tårta och indisk champagne på stranden!

Tårtan var en ananaskaka som jag hade köpt i Panjim kvällen innan och lyckats få dekorerad med svensk gratulationstext. Den fick 30 stycken ljus, och vi hann precis bära fram den innan strandmyrorna började ta sig in för att kalasa på egen hand.

Dessutom hade jag en födelsedagspresent som jag var mycket nöjd med, och som jag köpte på Resebokhandeln (se postning den 30 december). Det skulle vara något som inte vägde så mycket eller tog någon plats för vare sig mig eller mottagaren, och gärna något som kan vara användbart på resor men som jag inte kunde räkna med att födelsedagsbarnet redan ägde.

Det blev en pannlampa! Att sådana är smartare att ha än vanliga ficklampor insåg jag för ett år sedan när jag var på Ökenfestivalen i Essakane (utanför Timbuktu i Mali). Det är knepigt nog som det är att balansera tandborste, tvål och handduk i ökenmörkret, i jakt på den skynkförsedda grop som räknas som "badrum", utan att man också ska behöva hantera en ficklampa i ena handen. Har man lampan i pannan går det genast smidigare!

När jag stod och betalade tingesten slog det mig också att en pannlampa är en alldeles utmärkt metaforisk present till en undersökande journalist, som det var fråga om i detta fall.

/Gunilla

P S Detta inlägg har sänts som e-brev, skrivet offline. Därför: inga länkar och knappt nå'n formattering.