Wer eine Reise tut, der kann etwas erzählen

STOCKHOLM Idag handlade ett inslag i Godmorgon, världen om resedagböcker på nätet, och hur dåliga de är som reseskildringar. "De är mer som mobiltelefonsamtal", var andemeningen, och det måste ju vara per definition dåligt, eller vad?!
En viss, känd reseskribent som intervjuades beklagade att de unga resedagboksförfattarna (tydligen finns 61 stycken sådana bara som heter Emma och reser i Australien!) på en viss community mest skriver om att de a) kommit fram och b) checkat in på hotellet, etc. Inga måleriska skildringar av natur, landskap och människor.
Jaha, tidernas förfall.
Den kände reseskribenten själv avslutade med en avskräckande berättelse från Marocko, där han skådat en vacker solnedgång (var det väl?) men blivit avbruten i sin reseupplevelse av ett telefonsamtal från sin gamla mamma, som behövde fråga en grej och glömt bort att sonen var på resande fot. Men det framgick inte varför han alls hade sin telefon påslagen, om det nu är så hemskt att mobilnätet funkar även i Nordafrika.
Visst vore det kul om fler skrev fantastiska reseberättelser, men intresset för sådana är dessvärre ganska begränsat.
Poängen med resecommunity-bloggarna är ju att man kan nå många kompisar omedelbart med sina resedagboksinlägg, inte bara de tre vänner man eventuellt orkar skriva vykort till plus en mamma man kanske ringer till på den där mobiltelefonen.
Och alla som reser vet att vänner och bekanta orkar lyssna till ens stories i max fem minuter sedan man kommit hem. Själv berättar jag ungefär samma fem minuter om Indien om och om igen. Vilken tur att jag åtminstone hade bloggen att skriva av mig lite mer än så på.

/Gunilla

P S Detta skrivet lite snabbt på grund av tidsbrist – ska umgås med m&p på riktigt snart – men jag kanske återkommer i ämnet "reseskildringar" en vacker dag.

P S II Jo, jag tycker naturligtvis också att reseskildringarna var bättre förr, trots att det fortfarande finns saker att upptäcka och skildra idag. För att frossa i detta köpte jag häromdagen den enligt samstämmiga uppgifter fantastiska Resan till Oxanien, som handlar om en resa i Persien och Afghanistan 1933–34. Robert Byron som skrev den hade säkert (bild)bloggat om han kunnat – och då hade skildringen kanske aldrig hamnat i tryck.