Bloggarnas och de andra mediernas underbara värld

NEW YORK Igår var jag på seminarium med Sree Sreenivasan på New York Foreign Press Centre, en introduktion i bloggarnas underbara värld för journalister. Ni som vill se vad han gick igenom kan kolla här.

Jag var på exakt samma seminarium för snart två år sedan. Det var då jag började blogga. Jag gick dit igår mest för en allmän uppdatering, och för att bli inspirerad att kolla in fler amerikanska bloggar. Läser dessvärre alldeles för få (och för många svenska...).

Publiken var utländska, mest europeiska, USA-korrespondenter, gissningsvis alla representanter för – vad de nu fick lära sig är – MSM. Jag noterade även en svensk fellow blogger/frilansskribent, som jag är hemligt avundsjuk på eftersom han är så sjukt produktiv, vad det verkar.
En italiensk korrespondent/bloggare fick Srees uppmärksamhet då han sade att han läser Politico innan han läser New York Times. Tja, det är ju inte så konstigt, men kanske signifikant. (Mer om Politico på svenska och på engelska.)

Annars växte nog mångas skepsis ju fler bloggar Sree hänvisade till och ju oftare han sade "I read this blog all the time!". Har han något liv i övrigt, utanför det digitala? Kanske inte. (Men, vem har det.)

Ett tragikomiskt Sree-citat, apropå de omfattande strukturförändringarna i mediebranschen: "Varje gång jag har ett seminarium med amerikanska journalister är det som att sitta på en begravning". (Detta kontrasterade han med energin i nya medier, i exempelvis Indien.)

Tja, det är kanske inte heller så konstigt om man är dyster över sakernas tillstånd... Precis allt befinner sig ju i ultrasnabb rörelse i medievärlden, och det är ganska jobbigt.
Den amerikanske journalistläraren John McManus har enligt Martin Jönsson just talat på Fojos seminarium om trovärdighet i medierna, om "det bedrövliga tillståndet i den amerikanska dagspressjournalistiken, med överdriven marknadsanpassning, en ökande trivialisering och ointresse av verklig kvalitetsjournalistik". McManus driver för övrigt projektet Grade the News, där man antagligen kan läsa mer om sådant.

Vi var några svenska MSM-journalister (just det, jag är ju det också) som efteråt beklagade sig för varandra över hur trist det är med just dessa fenomen även i våra medier.
Många tidningar publicerar ju exempelvis läsartoppar med länkar till de artiklar som är "mest lästa" och "mest e-mailade" (se en mer utvecklad översikt i New York Times här; enligt Sree S har många just den sidan och inte NYT's förstasida som bokmärke) så är det inte enbart skräp och skvaller. Tvärtom faktiskt, skulle jag vilja säga.
Men det är heller inte de mest genomarbetade artiklarna som på det sättet får genomslag. Enligt mina kolleger noterar deras chefer i alla fall glatt vilka som är de mest lästa och lär i framtiden efterfråga mer av sådant. Det blir en självuppfyllande profetia. Liksom det ju är självuppfyllande när folk klickar på någon av de artiklar som är "mest klickade".

Martin Jönsson går dock vidare och argumenterar för varför man inte ska ställa bloggarna mot sådan kvalitetsjournalistik som John McManus efterlyser, apropå debattinläggen av bland andra Anders J Olsson. Läs Jönssons resonemang om "beröringsskräck" inför bloggarnas värld, och varför inte också Media Culpas sågning av Olssons argument.

Uppdatering: Mikaela de Ville skriver intressant i en kommentar till Anders R Olssons inlägg i Journalisten:

Tänk, om jag tittar på kvällstidningarnas löpsedlar den senaste tiden, matchar de på pricken de åtta sökord, som var mest populära på Bloggportalen...�
Söker jag däremot på något utrikespolitiskt, hittar jag betydligt fler inlägg, debatter, åsikter bland bloggarna än på någon av våra tidningar, vare sig det är kvälls-, fack- eller morgontidningar�

Läs dessutom det Martin Jönsson skriver om fullständig transparens på redaktionsmöten, fallet "The Spokesman Review". Verkar läskigt, tycker jag ... vi får se hur länge det dröjer innan SvD Näringsliv infört det, hehe.

Nu ska jag skriva om Kosova-lobbying, svenska Handelskammaren och om icke särskilt söta desserter. Om någon restaurangterms-kunnig människa kan tipsa om hur jag ska översätta "savory" och "savory kitchen" till svenska vore jag tacksam!
Vet ni det ska jag använda det som exempel på poängen med bloggar.

/Gunilla