.JPG)
NEW YORK Jag sitter idag på ett av mina fältkontor, närmare bestämt delegatsloungen på FN:s huvudkontor. Skriver på en text om hur det internationella samfundet och Sudanfrågan, och brevväxlar elektroniskt med en kanadensisk fredsforskare som varit i Darfur om hans syn på hur Kina hanterat det hela.
Och vem slog sig plötsligt ner i en fåtölj två meter härifrån, om inte Wang Guangya! Han är Kinas FN-ambassadör, och representerar således en av de fem viktiga permanenta medlemsstaterna med vetorätt i säkerhetsrådet. Det är just han/Kina som blockerat viktiga avgöranden om bland annat Sudan. New York Times Magazine hade i höstas ett stort och välskrivet porträtt av honom, där han spåddes bli Kinas framtida utrikesminister.
Jag tvekade en stund, eftersom det kändes fånigt att störa ambassadören i en säkert välbehövlig rökpaus mitt ibland alla sessioner om Kosovo–Iran–Afghanistan.
Men snart insåg jag att jag bara skulle gräma mig – riktigt rejält i flera dagar – om jag inte gick fram och bad honom om en liten intervju. Så det gjorde jag!
Pang på med mitt kinesisk-språkiga visitkort och allt, och så några nyckelfraser på de små rester av mandarin som finns i mitt huvud ("Jag heter Gunilla Kinn. Jag är journalist" och lite annat). Det funkade fint, så jag fick i alla fall en cirka 15 minuter lång intervju. Inte illa!
Ambassadör Wang talar utmärkt engelska, efter studier i England och många år i New York – och jag tror inte ens att han kunde förstå mina mesiga mandarinfraser med urholkat uttal. Men jag tror faktiskt att det var just de som gjorde att han inte hade hjärta att tacka nej till min framfusiga förfrågan.
Det är alltid himla bra att kunna "bonda" med en intervjuperson genom att åtminstone slänga ur sig några fraser på vederbörandes språk. Tänk på det alla ni slöa kids som tror att det räcker med att läsa engelska!
/Gunilla
P S Det slog mig att just sådana filmade bakgrundsintervjuer som Erik Fichtelius gjort med Göran Persson vore synnerligen spännande att göra också med FN:s viktigaste aktörer. De skulle väl dessvärre inte vara så öppenhjärtiga som Persson uppenbarligen varit, men knappast heller så spydiga.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Häftigt att du vågade :).
ReplyDeleteHan verkar ju inte ha blivit det minsta förnärmad för att du frågade heller så ibland ska man bara våga ta steget (säger jag som är en stor fegis). Kan du använda det eller blir det mer som en, vad ska man säga, information som hjälp på vägen?
Apropå det där med att vara rostig. En gång fick jag frågan, på japanska, vilken min japanska favoritmaträtt var. Tänkte febrilt, svarade. Mottagaren såg aningen förvånad ut. Anade att det fanns ja, något tvivelaktigt i det hela. Slog upp det hemma. Det betyder visserligen det jag trodde men det betyder också keramik. Hårdsmält får man väl ändå lov att säga :).
ReplyDeleteKan du japanska, oj!
ReplyDeleteJodå, jag fick mycket god användning för intervjun med ambassadör Wang. Den kommer till vissa delar i ett reportage jag just gjort för Fokus, och var perfekt i sammanhanget eftersom jag skriver om något där Kina spelar en avgörande roll (och jag hade inte haft en tanke på att ens försöka få en kommentar). Dessutom hoppas jag kunna sälja själva den oväntade intervjun som helhet någon annanstans – en extra bonus.
Nja, han blev väl inte direkt förnärmad, men han såg lite förvånad ut – och det var kanske inte självklart att han ville låta sig störas.
Men han ställde artigt nyfikna frågor om var kinesiskan kom från, och vi konverserade lite om vad jag sett och gjort i Kina. Han är ju proffsdiplomat...
Det är inte supersvårt att få kommentarer från stormakternas FN-ambassadörer, för de kommer ofta ut och talar med journalisterna efter säkerhetsrådets många möten. Men då ger de några snabba kommenterar inför en stor klunga reportrar, och det är över på några minuter. Att få sitta ner med en FN-ambassadör fran ett land som Kina är betydligt svårare.
Jag ringde en gång den amerikanska FN-missionen för att be om en intervju med dåvarande ambassadör John Bolton. Men hans pressekreterare bara fnös åt mig... Skulle de ordna en intervju till någon icke-amerikansk tidning vore det väl möjligen till Le Monde eller Financial Times. Så jag har bara kunnat ställa enstaka frågor till Bolton på olika presskonferenser.
Nu har jag dock en intervju med en annan amerikansk f d ambassadör i min text, och hoppas på John Boltons efterträdare!
Jag har läst några terminer japanska. Dessvärre har jag inte vårdat kunskapen. Jag förstår mer än jag kan prata, kan prata mer än jag kan skriva, kan läsa mer än jag kan skriva och så håller det på. Nu kan jag titta på film utan textning och uppfatta huvuddragen. Jag tycker definitivt att man ska lära sig andra språk än engelska, även om jag som var hos doktorn idag plötsligt var översättare när ingen visste vad ordet "smug" betydde. Nähä, men jag vet.
ReplyDeleteNär jag började läsa japanska och sedan fortsatte med antropologin så frågade många vad den praktiska nyttan var. Alltså, vad skulle det bli av mig rent yrkesmässigt? Min syster har ett arbete med en klart definierbar titel, det fick aldrig jag. Det var dock aldrig målet som räknades, utan vägen dit. Jag har idag skrivit ett fränt litet brev till min fackförening att man undervärderar beteendevetare (vilket jag klassas som). Istället för att utnyttja kunskaperna så satsar man på dyr internutbildning istället för att fråga redan utbildad personal är det här du kan något om? Etnisk mångfald handlar det om nu mitt i allt. Kan du det frågade en paff projektledare, ja ett års magisterstudier i IMER tack så mycket.
Mitt i allt vad sjukdom och sånt heter funderar jag på framtiden för min arbetsplats genomgår nationellt stora omställningar. Varsel kommer i slutet av mars. Och jag funderar på vad jag vill göra i framtiden om jag ingår i varslen. Egentligen har jag funderat länge, jag vill egentligen inte hålla på med myndighetsutövning.
Det där med att vara för "liten" för att komma ifråga för att intervjua någon som då John Bolton är dessvärre att skjuta sig i foten för pressekreterarna. Sverige räknas liksom bort som obetydligt. Någon gång blev jag så förbannad när någon pedagogiskt som tusan förklarade för mig hur en varuautomat fungerade. Jo, tack men nej tack, Sverige är faktiskt inget u-land.
Apropå nåt helt annat, har du sett "doku-såpan" om CIA på epicurious.com? Den följer fyra studenter via bloggar och små avsnitt. Det senaste var om konditoristudenternas praktiska prov i bakning.
Jessika,
ReplyDeleteTvå snabba svar:
• Nu tror jag inte att John Bolton gav så många enskilda intervjuer till amerikanska tidningar heller, och när han gjorde det var de säkert mycket strategiskt utvalda. Han gjorde sig för övrigt ofta tillgänglig för pressklungan efter säkerhetsrådmötena.
• Nix, har inte sett CIA-såpan, men känner till den för "mina kompisar" på CIA:s pressavdelning har kontaktat mig för att få veta vad någon svensk bloggare hade skrivit om den. Jag gjorde en snabb översättning som tack för allt de gjort för mig... ;-)