.JPG)
NEW YORK Gud, så absurt – jag gör just nu research om a) dessertrestauranger på Manhattan och b) folkmordsdefinitioner, fallet Sudan. Samtidigt, alltså.
Uppdatering (9 mars) Fler ämnen på agendan (även om jag inte gjorde research om dem i exakt samma stund igår) är: vindkraft, indiska rebellrörelser, stipendiemöjligheter och stipendiater, ekologisk mat och en svensk myndighets eventuella brott mot amerikanska lagar. Och lite annat smått och gott som snurrar i bakhuvudet. Fast egentligen längtar jag ut på fältet...
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Kul mix av frågor!
ReplyDeleteEn liten reflektion kring det där med folkmordsbegreppet. Det är lite som den debatt om våldtäkt vi hade i Sverige för några år sedan, när ala grova sexualbrott skulle heta våldtäkt. Nu ska alla kirgsförbrytelser och andra folkrättsbrott kallas folkmord. Det riskerar att ludda till allt en hel del, och nyanserna i ondskan försvinner.
I min värld är "brott mot mänskligheten" (inte helt bra översättning av "crimes against humanity") ett minst lika bra begrepp, och grov anklagelse, och det är i fallet Sudan sannolikt helt riktigt.
Ett folkmord kräver ett etniskt/kulturellt/nationalistiskt motiv, och tar sin utgångspunkt i det tyska filosofiska begreppet "folk" som är en grupp människor med stor grad av likhet etniskt, kulturellt eller nationellt.
Konflikterna i Sudan är mer komplicerade än de förhållanden som rådde i 1800-talets Europa. Därför passar gammeleuropeiska begrepp så illa där.
Om jag skulle skriva om detta skulle jag tänka så här:
Ingen vanlig politiker med vett i behåll kommer att ge sig in på att försöka förklara detta genom media. Du borde därför fråga t.ex. Bildt om saken, efter att kanske ha fått en bakgrund från en folkrättsforskare på Harvard eller en tung jurist, typ Hans Corell eller Ove Bring...
Tack för din blog!
Hej Leffe,
ReplyDeleteVarför fråga någon på Harvard när jag fått denna fina genomgång av dig? Tack!
Faktum är att jag redan gjort som du föreslog och frågat Carl Bildt!
Eller rättare sagt så skickade jag igår denna förfrågan till hans pressekreterare, som tillägg i ett mail som också handlade om annat (nu får ni lite insidesinfo från mitt arbete här, hehe):
*****************************************************************
Carl Bildt har ju ifrågasatts en hel del från olika håll för att han inte talat om "folkmord" i Sudan. Finns det något allmänt UD-informationsmaterial om detta, eller för den delen en intern promemoria – d v s vilka överväganden som ligger bakom hur UD/utrikesministern/regeringen/Sverige ska använda definitionen, moraliskt/juridiskt etc? Är detta koordinerat med övriga EU-länder?
Jag intervjuade Laila Freivalds här i New York häromåret, efter ett möte hon haft med sina EU-kolleger i samband med ett FN-toppmöte, och då talade hon ju om att man skulle behandla situationen "som om det vore folkmord" (citat fritt ur minnet). Har regeringens politik här förändrats eller är det samma som tidigare?
Denna frågeställning är mer allmän och alltså inte riktad mot Carl Bildt specifikt. Jag undrar, för att jag eventuellt kan träffa Jan Eliasson här i New York senare idag och behöver veta vad som gäller i folkmordsfrågan.
*****************************************************************
Sedan intervjuade jag Jan Eliasson (per telefon) och han ville inte alls gå in på att diskutera ordet "folkmord". Av just de skäl jag anar: det är inte relevant för hans arbete att definiera detta, FN jobbar med en definition inom ramen för ICC etc. Eller antagligen just av de skäl du anför, Leffe.
Vi får se vad jag får för svar från UD, och hur/om jag kan använda det, och om det blir aktuellt att konsultera Ove Bring, Pål Wrange et consortes!
Vad gäller begreppet folkmord borde jag ha full koll själv, efter mina studier i folkrätt och mänskliga rättigheter på SIPA/Columbia. Hmmm...jag borde också läsa på i min gamla läroböcker några meter härifrån...
Fast nu undrade jag just hur utrikesministern men framför allt hans stab just nu ser på saken, och det står ju inte där.
Jag tycker nog att Bildt blivit orättvist beskylld (som om det hade med Lundinaktierna att göra) men ville ha mer kött på benen.
Om någon sett att det redan skrivits om detta får ni gärna tipsa! Jag har inte gjort någon uttömmande research, precis, detta är bara en lite vag artikelidé än så länge.
Men Eliasson-intervjun går ut lite senare idag...
Gunilla
P S Jag håller med dig om ordet "våldtäkt".
Ett annat aktuellt exempel på hur ord urholkas tycker jag är "diskriminering", apropå fallet med de muslimska kvinnorna och simhallen i Göteborg. Klumpigt agerande från personalen, visst, men diskriminering? Nå, nu tyckte ju rätten inte att det var det, men DO lär ju överklaga.
P S igen
ReplyDeleteEtt annat exempel är såklart "kränkning"...
Jag skulle nog ha lite svårt att bry mig om dessertrestaurangerna om jag samtidigt höll på med folkmordsdefinitioner.
ReplyDeleteNär jag har mått rätt uselt och något i teve eller någon kokbok sådär putsförnuftigt säger och så ska det ju helst vara valnötter från Grenoble samtidigt som jag oroar mig för blodvärden och sjukdomsprogress så känner jag alltid för att skrika men för fan! Vem i helvete bryr sig var valnötterna kommer ifrån! Jag ska ju ändå inte prata med dem!
Å andra sidan vore dessertrestauranger hemst trevligt att läsa om. Jag kollar alltid dessertlistan tidigt i restaurangbesöket :).
Jessika,
ReplyDeleteVisst är det svårt att tycka att desserter och sådant är viktigt i sammanhanget ibland.
Jag minns en händelse när jag studerade folkrätt på SIPA, faktiskt just när vi höll på med själva folkmordsdefinitionerna med uppsåt och allt (hösten 2000). En kompis från Stockholm var då på besök i New York, och hon bodde hemma hos mig – det var helt ohållbart för mig när hon kom hem från dagens shoppingräder och vill visa upp olika små saker som hon hade fyndat. Diverse rosa prylar, var det!
Jag blev helt tokig och hade svårt att uppbåda ens ett artigt intresse – samtidigt som jag ju inte kunde förvänta mig att hon skulle sätta sig bredvid mig i soffan och läsa folkrättsparagrafer på sin semester.
Den terminen tackade jag också nej till att skriva om butiksinredningar i Meatpacking District och liknande, och gav bort en sådan artikelbeställning till en kollega som tacksamt tog emot den. (Nu är det ingen som frågar mig om så'nt längre, thank god!)
Fast min nuvarande ämnesblandning funkar utmärkt för mig. Folkrätt och MR och amerikansk politik och internationell politik och konstiga fenomen och personporträtt och foodiemat är ganska perfekt, kryddat med lite för mig helt nya saker såsom miljö (t ex indisk vindkraft!). Och faktum är att Gourmet är den tidning som varit allra pålitligast vad gäller beställningar från konstiga länder – har fått skriva för dem från t ex Kosovo och Libanon.
Och just nu är jag mest på sitta-hemma-och-ringa-och-skriva-stadiet vad gäller båda jobben. Blandningen blir konstigare när det är "på riktigt".
Varning när du kommer till restauranger i USA! Här är dessertlistan nästan undantagslöst separat, man får den först när man ätit upp maten. Om man inte särskilt ber att få kika i den, förstås.
Jo, det kan jag förstå. Alltså, jag kan förstå att kontrasterna, även när de är enorma, också ger kraft för att gå vidare. Och att det är kul med de ljusare sidorna av livet, att man kan tillåta sig själv att ta till vara på dem samtidigt som man är högst medveten om att livet står och faller i nt emed valnötter från Grenoble. Eller huruvida eller inte creme caramelen är perfekt. Fast ibland är det så överväldigande kontrastivt att det blir kaos. Jag läste the anthrology of economy and poverty och det handlade om svält just då Jag bodde på Gärdet och en dag gick jag in i Östermalmshallen. Och blev fullständigt överväldigad.
ReplyDeleteLuisa på bloggen The Wednesday Chef (länk i min blogg) har skrivit om ett eller några besök på dessertrestauranger. Ska bli kul att läsa vad du har att skriva.
Jessika,
ReplyDeleteKlart allt står och faller med huruvida ens crème caramel är perfekt! Och här hemma äter jag just nu endast valnötter jag själv plockat i Vietri på Amalfikusten, hehe...
Men visst kan det bli konstigt för hjärnan med alla hopp i tillvaron. De flesta borde dock få ha möjlighet att göra fler.
Boken du skriver om låter läsvärd, var den det?
Ska kolla in din länk – research, var det...
Jag läste en bok om fattigdom i Rio de Janeiros shanty towns och det var lika beklämmande som det var vidrigt (jag hade socialantropologi och IMER som huvudämne) där man beskrev hur man gjorde änglar av barn som hade dött och rent bokstavligen hängde upp dem dekorerade som änglar tills man kunde begrava dem. Jag slänger nästan aldrig böcker, min huvudregel är att inte göra det när människor i andra världsdelar arresteras för att ha läst "fel" böcker. Men så snart jag hade klarat tentamen på den där kursen så gick den där boken i sopnedkastet.
ReplyDeleteFattigdomsdelen i den kursen jag gick var ett kompendium som jag nu inte hittar men jag har några andra lästips om du vill.
The grande book i antropologisk ekonomi är Gudemans Anthropology of Economy.
Sedan Human Nature and the Discipline of Economics
Den här var väldigt intressant särskilt som indien är som diversifierat:
Av Mendelsohn med flera:
The untouchables:
Subordination, poverty and the state in modern India.
Trager mfl
Migration & Economy:
Global and Local Dynamics.
(hur poppis slutsatserna är beror lika mycket på hur inne det är att tro på push/pull effekter vid samma tidpunkt)
Den här ramlade jag över alldeles nyligen och blev riktigt upphetsad trots det lite dystra budskapet överlag.
Michael Blim,
Equality & Economy, The Global Challenge.
Sedan innehåller
The Globalisation of World Politics; an introduction to international relations av John Baylis och Steve Smith en del om fattigdom.
Tack, Jessica! Jag ska klippa och klistra in detta på min läslista genast! Socialantropologi borde alla journalister läsa, eller i alla fall jag.
ReplyDeleteJag har varit lite i Rios favelas, och jag slapp se några änglar...