Om rasism som "slacktivism" – fallet med den sydafrikanska barnskyddsmyndigheten

NEW YORK Häromveckan fick jag ett mail med rubriken VIKTIGT. När jag såg att det var ett kedjebrevsupprop slängde jag det genast, för sådana är inte VIKTIGA för mig (särskilt inte som jag såg det när jag satt på ett Internetkafé i Accra och fick hårdprioritera bland mailen under ett kort surfande).

Idag blev jag dock nyfiken, för jag hade hunnit snappa upp att mailet handlade om Sydafrika – där jag ju just rest. Kanske hade jag missat nå't intressant som debatteras där? tänkte jag och fiskade upp det ur papperskorgen.

Flera av er känner säkert igen det. Så här stod det:

> Snälla läs igenom Detta skriv under och skicka vidare, alt
> skriv under och skicka vidare
>
> 3 årig flicka våldtagen för att göra HIV smittad man frisk!!??
> Kan vi göra någon skillnad?
> Förra veckan blev en 3 årig flicka våldtagen och misshandlad (iSydafrika).
> Hon lever fortfarande, men
> mannen som är ansvarig för brottet släpptes mot borgen. Han går omkring på
> gatan. Om du har för bråttom att läsa detta, sänd bara vidare brevet till
> alla på din adresslista.
>
> Regeringen i Sydafrika planerar att lägga ned barnskyddsmyndigheten, det här
> är ett upprop mot detta. Detta är en mycket allvarlig fråga.
> Barnskyddsmyndigeten är en livsviktig del av rättsystemet för barn. Du har
> kanske hört att det finns en myt i Sydafrika om att man blir frisk från AIDS
> om man har sex med en jungfru. Ju yngre oskulden är, ju mer effektivt skall
> man bli kurerad. Detta har lett till en epidemi av våldtäkter utförda av
> sjuka män, med mängder av smittade, oskyldiga barn som följd.
>
> Många har dött av de fruktansvärda våldtäkterna. Nyligen våldtog sex män en
> niomånades baby i Cape Town...Tänk
> över det här en stund.
> Barnmisshandeln har nått katastrofala proportioner, och om vi inte gör
> något, vem gör det då? Vill du protestera mot detta, var vänlig och tryck på
> vidarebefodra, skriv ditt namn längst ner på
> listan och skicka till alla du känner.Nr. 300 på listan ska skicka listan
> till childprotectpca@saps.org.za
> mailto:childprotectpca@saps.org.za
> Kopiera mailet

... och så var det en lista med tretton svenska kvinnors namn.

Nummer 13, som alltså skickat mailet till mig (och tretton andra mottagare), fick idag ett svar. Jag gjorde en hel del research för att skriva mailet till henne – och eftersom det kanske finns fler därute som är intresserade så klistrar jag in det nedan i bearbetat skick.

Som journalist – eller som van Internetaktör – är man ju tränad att vara skeptisk. Men jag förstår att många som får sådana här mail blir berörda och vill sända det vidare. (Min bror som var en av de fjorton avfärdade det dock som "trams".)
Själv är jag ingen aktivisttyp och är djupt skeptisk mot allt vad upprop heter. Jag skriver aldrig på "riktiga" papperslistor. Namninsamlingar i all ära, men som journalist måste jag vara oberoende även av "goda" organisationer och ändamål i möjligaste mån. (Jag gör enstaka undantag, är exempelvis nummer 3 897 på denna lista till stöd för kollegan Dawit Isaak.)
Jag skickar heller aldrig vidare uppropsmail av kedjebrevstyp, om jag inte på goda grunder kan anta att det är äkta och dito att mottagaren verkligen vore intresserad.

Men här handlar det om något annat, nämligen om uppkomsten av falska mailupprop och varför de får spridning.

Jag vore hemskt tacksam för era synpunkter på fenomenet – ta er gärna tid att kolla in länkarna! Och för er som kan Sydafrika och rasism bättre än jag, vad tror ni om min teori om varför just detta brev skapats?

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Re: Lååångt mail om kedjebrev på nätet – fallet Sydafrika

Hej hej,

Varning varning varning för mail som snurrar jorden runt flera varv utan ordentlig avsändare, utan datumangivelser (trots att det talar om saker som hände "förra veckan") och när det vädjar till ens dåliga samvete ("Om vi inte gör något, vem gör det då?")!

Extra varning när det är illa skrivet/översatt, och när det kopplar ihop olika fakta (i det här fallet en eventuell myndighetsförändring med olika massvåldtäkter). Då är det knappast ett seriöst upprop.

När jag idag tog mig tid att läsa mailet ordentligt blev jag misstänksam. Domänen saps.org.za existerar t ex inte.
Googlade lite för att se om det där med att sex män skulle ha våldtagit en bebis verkligen stämde. Mycket riktigt, det mesta i mailet är falskt eller missvisande, visade det sig – och detta brev har cirkulerat på Internet i olika former sedan 1995!

Mailet är exempel på en så kallad "urban legend" eller "hoax" (bluff) och hör hemma i papperskorgen.

Läs mer om att någon barnskyddsmyndighet inte alls ska läggas ner, i den sydafrikanska polisens pressmeddelande från augusti 2005 här.

Här och här – två sajter om så kallade urban legends – kan man läsa mer om det falska mailet (inklusive fakta om de fall som nämns, t ex antalet män som våldtog bebisen – det fanns sex män häktade, sägs det, men de släpptes i brist på bevis; en (1) annan man dömdes senare till fängelse; barnet klarade sig).

Här kan man läsa mer om kedjebrevsliknande upprop på nätet, varför de dessvärre är helt värdelösa och om fenomenet "slacktivism" – det vill säga behovet att känna att man gjort en fin insats, även om man bara skickade vidare ett mail.

Att sådana här mail skickas vidare av okritiska och välmenande slacktivister är inte så konstigt. De flesta kedjebrevs-upprop jag får kommer från mina stressade småbarnsmamme-väninnor (och tenderar givetvis att handla om utsatta barn i världen!).

Men under kvällen har jag försökt klura på varför sådana här falska mailkedjor överhuvudtaget startas av någon? Det handlar uppenbarligen inte om att bluffa för att tjäna pengar, så varför?

En av sajterna jag länkat till antyder att uppgifterna om barnskyddsmyndigheten i Sydafrika bygger på "missförstånd", och det kan väl hända. Kanske ett välmenande, seriöst och korrekt upprop urvattnats och blivit föråldrat, genom att ha skickats runt alltför länge?

Nej, tyvärr tror jag att det från början handlar om något värre, och det bygger jag på tankar efter min resa i Sydafrika.
Dessvärre var det ju bara ett turistartat besök som skrapade på ytan, och jag måste återvända för att försöka förstå mer om vad som egentligen hänt i landet sedan 1994, när apartheid upphörde – fick nästan inga bra tillfällen att fråga människor vi mötte om hur de egentligen ser på detta. Men att jag nu varit på plats i åtminstone Kapstaden med omnejd gör att det fortsättningsvis blir mycket lättare och mer intressant att ta till mig allt som skrivs och sägs om Sydafrika.

Häromdagen berättade min svenske vän M om hur rasistiskt hans vita, sydafrikanska (läkar)kompisar i London och Kapstaden resonerat när han umgåtts med dem. Vissa flippade till exempel ut fullkomligt, när han sade att han gärna skulle vara tillsammans med en svart man – och använde själva nedlåtande den sydafrikanska motsvarigheten till "nigger": "kaffer".
Som han beskrev gängets jargong tycks de ha hamnat i ett offertänkande – de talade om hur inkompetent ANC-regeringen är (vilket tyvärr stämmer till stor del; det saknas en stark opposition i landet nu), hur omöjligt det blivit för vita att få kvalificerade jobb eftersom "så många svarta kvoteras in", och hur det bara kommer att gå utförutförutför med landet. Slikt "det var bättre förr"-tänkande är ofta sorgligt, men extra sorgligt när "förr" syftar på den vidriga apartheid-tiden.

I ett sådant opinionsklimat är det, gissar jag, tacksamt att underminera den svarta regeringens brottsbekämpande myndigheter (tänk på att mailet spridits sedan 1995, alltså ett år efter apartheids fall) samt att antyda hemska gruppvåldtäkter bland ... massorna. Och att antyda att myndigheterna post-apartheid, med berått mod, låter våldtäktsmän gå fria på gator och torg. ("Mannen som är ansvarig för brottet släpptes mot borgen. Han går omkring på gatan.")

Mailet spelar tyvärr på vita människors rädsla för svarta. Även om de som ursprungligen hittat på det inte alls formulerat sig rasistiskt tror jag att syftet var just det. Intet ont anande svenska småbarnsmammor – och andra slacktivister runtom i världen – blir brickor i ett spel, som egentligen handlar om att försöka undergräva de nya maktförhållandena i Sydafrika.

Detta är såklart bara en teori, men jag tror den håller rätt bra. Som att de sofistikerade kreatörerna hittat på en mailadress-domän som ser seriös ut men bara nästan är äkta – med saps.org.za ist f saps.gov.za – den tycks ju aldrig ha varit korrekt, att döma av polisens dementi, utan måste ha tillkommit medvetet. Jag känner litegrann igen tonen i mailet, från de försåtliga brev som skickas runt anonymt i USA inför valdagar för att förmå svarta att inte rösta.

Att Sydafrika ju de facto har skyhög våldtäktskriminalitet, enorma problem med aids och att det här och var finns en sorglig tro på att sex med barn kan bota aids etc är ju dessvärre sant (jag får återkomma med belägg för detta). Båda "urban legends"-sidorna som jag länkat till kommenterar och problematiserar detta, såvitt jag kan bedöma insiktsfullt.

"It furthers dangerous racist stereotypes", menar Urban Legends-skribenten Barbara Mikkelsen om Sydafrika-brevet. Hon skriver dock inte att det kan vara just det som var avsikten, hos dem som först skapade det. Men det tror jag – och jag ska försöka läsa mer om post-apartheid-Sydafrika och dess problem med hög våldsbrottslighet, för att se om jag stärks i den tron.

I polisens pressmeddelande står:
"It is a complete hoax and if the originators of the email are traced they are liable to be prosecuted as their efforts are jeopardising police work by creating unnecessary panic."

/Gunilla