Därför har jag förfallit till det syndiga "fattiggourmet"-beteende ni kan läsa om här (just det, abnorm konsumtion av färsk sparris, kvalitetskaffe, jordgubbar och så vidare – eftersom sparris är något jag har råd med, till skillnad från exempelvis sjukförsäkring). Faktum är att just denna Gourmet-krönika är en av mina favorittexter, den känns så jag!
Så det spartips jag själv fastnade för att börja tillämpa, och som jag inte hade tänkt på tidigare, kom i en av kommentarerna till Miljonär innan 30:s blogg (om dylika bloggar, se föregående inlägg). Solnamannen föreslår:
Tips: Sälj lunchmöten – med dig, där du agerar privatekonomisk coach, bollplank – eller allmänt roligt energiknippe.Mycket bra idé! Jag brukar agera bollplank alldeles gratis, men det är ju ganska osmart. Hör av er, alla som kommer till New York och vill bjuda mig på ... power lunch på Four Seasons eller något annat in style-lunchställe. Jag får försöka coacha er privatekonomiskt så gott det går... "Allmänt roligt energiknippe" vet jag dock inte om jag kan vara, tveksamt! Men det verkar vara ett bra sätt att utvidga fattig-gourmetbeteendet, haha. (Fler än jag är inne på samma spår, om än av andra anledningar – läs Katrine Kielos apropå att bli "bjuden på mycket dyra luncher".)
Visst kan jag bjuda dig på lunch Gunilla, och visst kan vi prata privatekonomi om du så önskar! ;-P
ReplyDeleteFinemang, men då får du kanske komma till New York!
ReplyDeleteI don´t mind? :-D
ReplyDelete