.JPG)
Nu har TV4:s inslag om henne fällts i Granskningsnämnden, skriver Resumé. Nämndens ledamöter var helt eniga om att nyhetsinslaget var osakligt. Se utlåtandet här.
Fortsättning följer i domstol – Ericas advokat yrkar rentav på fängelse för ansvarig utgivare! Lite drastiskt, kanske. Men jag är fortfarande fascinerad över att varken reporter eller ansvarig chef ville svara på mina och Pers frågor. Huvudet i sanden!
Uppdatering (kl 15.06/21.06) Nu upptäcker jag att Per minuten före mig skrev detta inlägg på SvD:s ledarblogg. Utdrag:
Inslaget påverkade, hur märkligt det än kan låta, utfallet i Sundbybergs lokalpolitik genom att Erica Leijonroos kände sig mer eller mindre tvungen av drevet att backa ur delar av politiken – hon stod på tröskeln till kommunalrådsposten. Leijonroos speciella livsöde som före detta kriminell narkoman gjorde att hon på rimliga grunder antog att drevet mot henne i framtiden skulle bli ännu värre, och hon tyckte att redan detta hennes första möte med den tredje statsmakten hade varit tillräckligt.Men Per är tydligen alltför blygsam för att berätta att han är en av de få journalister som mött Erica "i verkligheten"! Det var alltså han som gjorde Neo-intervjun med henne i Sundbyberg. Själv satt jag i ett hotellrum i Florida och gjorde blott telefonintervjuer med diverse lokalpolitiker i Stockholm och Sumpan...
Den som mött Erica Leijonroos i verkligheten anar dock en personlig styrka som överträffar den undermåliga journalistikens. Sundbyberg kommer att få erfara det, tids nog.
Jag har fortfarande tyvärr inte träffat Erica, eller ens talat med henne på telefon (däremot tidigare mailat massor). Men kanske får jag tillfälle att möta henne i samband med eventuell rättegång?! Vore intressant att närvara vid ett mål där man för en gångs skull faktiskt kan de flesta detaljer.
/Gunilla
När jag började läsa statskunskap (vägrar kalla det vetenskap) skrev jag en kritisk uppsats i förvaltningslagstifning och -teori om den myndighet jag senare kom att arbeta på tills helt nyligen. Kritiken då var välriktad. Men sedan dess har jag lärt mig att inte allt tidningar skriver är korrekt. Inte allt myndigheter gör är korrekt heller. Det plockas en inte oansenlig mängd russin ur kakan när vissa tidningar skriver artiklar, särskilt där någon är drabbad. När jag själv blev omskriven som stora stygga tanten så fanns det lager på lager av saker som inte berättades, som skulle ha ändrat hela inriktning som reportaget hade. Det hela ledde nämligen till ett rättsligt efterspel med de som det var synd om framför domstol. Jag som handläggare hade tystnadsplikt och även om jag hade blivit löst från den tystnadsplikten så var policyn att myndigheten uttalar sig inte i enskilda ärenden.
ReplyDeleteDet kan vara svårt att avgöra om eller när när man berättar hela historien. Eller så gör man det. Det innebär ett större behov av mediekritik för den enskilde. Jag gillar inte drev, jag gillar för all del inte myndigheter eller andra som tar tillfällen i akt att snuffa till någon heller, oavset om det är en enskild person eller flera. Medier ska avslöja missförhållanden, inte bli en del av dem. Att det nuförtiden är en utopi, att det inte är så menar jag, gör ens egen förmåga att bedöma nyheter än mer viktig. Att man har ett hum om källkritik i viss mån och kan bedöma själv om det man får höra är något man vill tro på. Om en redaktion får höra om "missförhållanden", att man som i Leijonroos fall låste fast sig vid en redan färdiggjord mall av vem och hur hon var, gjorde att man samtidigt låste in sig själva.
Jag hoppas att hon får den upprättelse hon behöver för att kunna gå vidare.