NEW YORK Idag har det varit en sådan där dag då allt och intet händer. Intervju i alla fall med en europeisk hmmm ... diplomat, får man väl säga, eller snarare frilansdiplomat. En titel jag gillar! Hoppas kunna sälja in jobb där sammanhanget förklaras lite bättre än vad jag kan göra nu, men – mest för dig, Leffe, kan jag avslöja att det bland mycket annat handlar om Kosovo.
Jag fick för mig att jag skulle göra ett radioinslag av alltsammans, och tryckte glatt ner min inspelningsutrustning i väskan när jag åkte hemifrån (brukar aldrig spela in intervjuer, om det inte ska bli radio av det). Men absolut ingenting hördes i hörlurarna under intervjun ... och efteråt tvingades jag pinsamt nog konstatera att det berodde på att batteriet i mikrofonen tagit slut (jag hade inte tänkt på det, har varit van vid att mikrofonens strömförsörjning sköts av bandspelaren – vilket dock inte är fallet med min halvnya digitala inspelningsgrunka).
Så det var bara att förklara för den extremt stressade diplomaten, som ska fara iväg från New York imorgon, att vi var tvungna att göra om alltsammans... "I'm not too keen on that", sade han först en aning surt, men sedan tyckte han väl synd om mig (eller så ville han verkligen inte sumpa minsta chans att figurera i svenska medier). Han rusade iväg på möte med japanska ambassaden, jag vimsade runt i Midtown och köpte batterier, och så sågs vi på en thailändsk lunchrestaurang där det var extremt stimmigt och en usel inspelningsmiljö. Men vad gör väl det, bättre stimmigt ljud än inget ljud!
Nu återstår att sälja in eländet till hugade redaktioner, helst en radiokanal plus ett magasin (eller helst två radiokanaler plus två magasin, men det är ju rent önsketänkande och inget som så många redaktioner vill vara med om).
Det finns en finfin svenskvinkel som jag inte får berätta om i mediala sammanhang, men som skulle göra allt mycket mer lättsålt... Oh, well. Alltid svårt att hantera så kallad bakgrundsinformation.
(Uppdatering: Hmmm...varför skrev jag "eländet"?! Det är en väldigt intressant story, inte alls något elände! Tja, jag menade att det är jobbigt att sälja in grejer, främst att försöka välja ut vilken redaktion man först ska kontakta för att optimera genomslagskraft/intresse/inkomst ... och att redigera allt material. Denna gång försökte jag vara både skrivande reporter, radioreporter och fotograf – samtidigt. Men det får lov att gå bra! Särskilt som jag är den enda svenska journalist som intervjuat denne hyfsat aktuelle och allmänintressante person.)
Sitter för närvarande och skriver på en av mina favoritplatser, nämligen delegatsloungen på FN. Kikar ut över East River, där idag ovanligt många bogserbåtar far förbi. Jag-mötte-Lassie-i-mig kunde konstatera att FN-ambassadör Lidén tidigare idag drack kaffe med internrevisor Ahlenius. Såväl unga som gamla diplomatlejon har invaderat baren för veckans fredagshäng. Jag sitter och väntar på att min enda FN-kompis, som jobbar med jämställdhetsfrågor, ska dyka upp – och surfar runt och läser om eventuella folkmord och om djupfiltrering av hydrauliska oljor.
/Gunilla
11 May 2007
Vimsade runt i Midtown
Etiketter:
FN,
Frilanstillvaro,
Journalistisk transparens,
Min journalistik,
New York-liv
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment