Kommentar från Jessika

NEW YORK Av någon anledning kan jag inte få Blogger att ställa in en funktion med "de 10 senaste kommentarerna" eller något sådant. Så det är lätt hänt att ni missar kommentarer till äldre inlägg. Här kommer därför i inklistrat skick Jessikas kommentar till ett av 9/11-inläggen.

Min erfarenhet är att få journalister på stora tidningar tar sig tid att svara på läsarmejl, även om det gäller direkta sakfel. En kompis blev mäkta förvånad och därtill imponerad när hon i klart upprört tillstånd skrev till en journalist/politisk kommentator vid stor morgontidning. Hon fick ett långt och personligt genomtänkt svar. Hon beskyllde inte honom eller tidningen för något, hon var upprörd över den politiska processen och granskningen efter tsunamikatastrofen.

[Kommentar från Gunilla: Jag får inte så himla många läsarbrev, men min erfarenhet är absolut att de som skriver blir mycket glada bara man svarar och tar dem på allvar!]

I vissa artiklar där man kallar 22 år gamla kvinnor för flickor har jag påpekat detta utan något resultat. Vissa ledarskribenter har använt eller använder sig av felaktiga fakta utan att något händer. Man påpekar det, inte ett ljud från redaktionen. Det ger en illusion av att de sitter som på en piedestal, avlägsnade från oss vanliga dödliga.

Vad gäller just 11 september så har jag läst allt från undergångsprofetior tolkade utifrån rökutveckling till de tekniska varianter som framförs men förklaras i den artikel som det länkas till.
Den artikeln illustrerar för övrigt ganska bra dynamiken i hur konspirationsteorier uppstår.

Ska man tala mer generellt, rent beteendevetenskapligt och socialt, så är människan en tänkande och resonerande varelse som försöker uppnå förståelse även där det inte finns någon. När någon begår ett fullständigt oförklarligt brott till exempel så är frågan alltid varför. Svaret man vill ha eller söker blir att det måste bero på något, sjukdom, avvikelser i hjärnkemi vad som helst. Man har svårt att acceptera att saker bara händer och att dessa är obegripliga.
Man försöker alltid bryta ner tillvaron i mindre mer förståeliga bitar. Ingen människa klarar att tänka globalt med allt vad det innebär. Förenkling (stereotypa föreställningar) av världen runt oss har alla. Så plan exploderar, hav slukar hundratusentals människor men varför?
Vilka teorier som är mer underbygda när hemska och obegripliga saker händer lämnar jag osagt, jag är inte tillräckligt insatt. Däremot fascinerar mänskligt beteende mig och har så alltid gjort :). Jag har också stereotypa föreställningar. Alla har dem. Människan klarar inte att tänka sig att livet och allt omkring dem består av ett oändligt antal variationer. Det blir för rörigt.