Metakalkon

WASHINGTON DC Idag hade blaskan här i sta'n en intressant artikel som säkert kan intressera er medienördar där ute, om New Yorks magasinsvärlds tydligen stora snackis just nu: skribenten Ron Rosenbaums totalsågning på Slate av en annan erkänd skribents uppenbarligen super-pretentiösa porträtt av Angelina Jolie i Esquire.

Porträttet ifråga kopplar ihop Angelina Jolie med "11 september" och passar på att utnämna henne till "världens bästa kvinna". Jag har inte läst det, men citaten som Rosenbaum tar ur det förskräcker:

This is a 9/11 story. Granted it's also a celebrity profile—well, a profile of Angelina Jolie—and so calling it a 9/11 story may sound like a stretch. But that's the point. It's a 9/11 story because it's a celebrity profile—because celebrities and their perceived power are a big part of the strange story of how America responded to the attacks upon it. And no celebrity plays a bigger role in that strange story than Angelina Jolie.
(–––)
"Does 9/11 still have meaning for most Americans? Does it have more meaning than celebrity? Does it have more meaning than the very specific message of meaninglessness contained in the weekly parable of Angelina Jolie's twisted double life? Or have we reached the point where its meaning is somehow inextricable from the meaning of celebrity, as 9/11 recedes into the past and celebrity gives birth to the future?"

Rosenbaum skriver att han faktiskt inte är ute efter att vanhedra skribenten (som han inte nämner vid namn, men som heter Tom Junod). Snarare efter att rädda densamme från ödet att även fortsättningsvis tvingas leverera "seriösa" kändisstories, som "seriösa" tidningar använder som en förevändning för att få ha snygga (och gärna lättklädda) kändisar på omslaget:

"It's a losing game: The desperate attempt to endow celebs with Deep Meaning is not worthy of his talent."

Artikeln i Washington Post, som sammanfattar storyn och ger länkar, finns här.

/Gunilla