Mina två inneboende...

NEW YORK ...har ni förmodligen fått en rätt konstig bild av på sistone. Läs den här intervjun med dem istället, så framträder en helt annan bild! Eller den här. Eller båda två! Det handlar om åren i New York på 60-talet, men framför allt om deras kretsar i Los Angeles.

Frågan man ställer sig, efter att ha läst dessa texter, är väl snarare om det inte förstör deras bohemiska image att bo hemma hos en så tråkig och relativt småborgerlig typ som jag?! Bara en så'n sak som att B bott i Marlon Brando's hus i Los Angeles...

En klok redaktör skrev faktiskt nyligen till mig: "Otroligt att du har B boende hos dig. Det är nästan din plikt att bearbeta den sociala upplevelsen litterärt/konstnärligt helt oavsett om du har en köpare eller ej."

Visst är det otroligt! Men nu får det ändå räcka, innan jag blir tvungen att bearbeta den sociala upplevelsen på helt andra och dyrare sätt (typ psykoterapi). Väljer att bortse från plikten. Hör någon redaktör med mycket pengar av sig är jag absolut intresserad av att skriva något, men annars får det faktiskt vara.

Nå, jag tycker inte synd om de tu, trots att jag gör dem hemlösa. De är bra på att ta sig fram, och kommer att må bra av att hitta något alldeles eget. Det bästa och mest praktiska för alla vore faktiskt om det blir i mitt hus!

/Gunilla