Radiorapport

STOCKHOLM Lite härdsmälta i skallen just nu på grund av ett antal olika deadlines på gång samtidigt, artiklar om de mest vitt skilda ämnen och med fältarbete utfört på flera olika kontinenter. Och lite olika genrer är det också. Men det ska nog gå!

Behövde ta en paus i alltsammans och komma ut i den extremt vackra Stockholmskvällen. Och det kunde jag göra tack vare att Sveriges Radio idag arrangerade sin korredag – vilket jag ju kunde definiera som "jobb". En tankegång som en av SR:s utrikesmedarbetare genast genomskådade som "självbedrägeri".

Förra året blev det kalabalik, sedan alltför många människor försökte komma in på Lava på Kulturhuset samtidigt. I år var logistiken bättre, och dagen innehöll flera timmar på Södra Teatern med paneldiskussioner och mingel! Jag dök upp där först vid 18.30-tiden, men kolla in hela programmet här. (Diskussionerna finns som webbradio på nätet, men minglet har ni dessvärre missat.) I fjol var medelåldern på publiken påfallande hög, i år betydligt lägre med många unga i publiken – kanske en kombination av stadsdelsbytet samt att det var senare på dagen.

Det hela var lite som en firmafest för utrikesredaktionen på Sveriges Radio, eller rättare sagt en del av deras veckolånga personalmöte a k a Korreveckan – och jag var glatt på Södra teatern som hang around (fast alltsammans var öppet för vilken radiolyssnare som helst). "Hang around" är nog bästa sättet att definiera min relation till radion; en sammanfattning av att jag jobbat där (SR Gotland och SR Ekot/Utrikes), frilansat för en massa olika P1- och P3-program, lyssnar på desamma nästan jämt, och känner massvis av radiomedarbetare.

Flera av de sistnämnda var där ikväll, både avgående och tillträdande korrespondenter i allsköns metropoler. Sveriges Radios korrenät är ju i världsklass, och en av de ansvariga för det konstaterade nöjt att SVT:s motsvarande uppställning skulle te sig ganska futtigt i jämförelse (radiokorrarna är nästan tre gånger fler).

Några av de många intressanta saker som kom fram under kvällen:
• Sveriges Radio har inte haft någon utsänd i Bagdad sedan 2004, då Nils Horner var där. Anledningen är naturligtvis bristen på säkerhet, och de dyrbara arrangemangen som skulle krävas. (Horner sade att hans transport från flygplatsen till hotellet då kostade 10 000 dollar – och nu lär priset vara det dubbla). Gaza har under våren också varit off limit av säkerhetsskäl, liksom delar av Afghanistan.
• Radion avstår också från att beställa jobb från frilansar som reser till Bagdad – vilket säkert är frustrerande för de (få) som väljer att göra det, och synd om nyhetskonsumenterna eftersom Irak inte precis är överbevakat på plats av svenska journalister. Men det är också rätt rakt och konsekvent, jämfört med motsatsen: alltså att beställa frilansjobb från platser som anses vara för farliga för de egna medarbetarna. Jag skrev lite om det dilemmat här. En av de ansvariga vittnade om att det är svåra beslut, och att det inte blir rätt hur man än gör.
• BBC har tydligen 96 personer anställda i Bagdad (inklusive många lokalanställda)!

• Carl Bildt hade fått möta korrekåren tidigare under dagen. De flesta korrar som nämnde honom verkade tämligen imponerade av utrikesministern. Han hade talat om det trista med den på andra redaktioner så neddragna utrikesbevakningen, men gett Sveriges Radios korrespondentnät beröm! Mer på Bildts egen blogg (strunta i kommentarerna; 95 procent är totalt off topic).

• Hemvändande Washingtonkorrespondenten Thomas Nordegren – som jag bevakade orkanen Rita i Houston tillsammans med, typ senaste gången jag blev utsänd på nyhetsreportageresa – har delvis samma problem som jag med återanpassning i Stockholm. Som att förstå att man inte kan betala med kontanter på bussarna. Hans nästa fältuppdrag: folkpartiets landsmöte i Västerås.

• Latinamerika och alla dess inbördeskrig pa 70-talet var enkla att bevaka, i jämförelse med dagens alla "asymmetriska" konflikter. Lars Palmgren berättade om hur såväl gerillarörelserna som de olika regeringarna behandlade journalister väl och lät reportrar följa med utan vidare – till skillnad från hur det kan gå till idag i Afrika, Mellanöstern och Asien (t ex Sri Lanka) samt även Mexiko och Colombia, då journalister snarare blir måltavlor eller byten av olika slag.

• Nigeria verkar rent allmänt läskigt att fara till, även rätt ärrade utrikesreportrar tyckte det var obehagligt där. "Det enda landet jag inte skulle vilja åka tillbaka till", sade en och berättade om minnen från en reportageresa.

Jag själv fick en hel del frågor "om hur det är i New York" – men den staden känns dessvärre långt borta just nu så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.

Förresten, något förvånande blev jag ombedd att möjligen kanske vid behov medverka från New York en vacker dag, för ett visst musikprogram.

Godnatt!
/Gunilla