.JPG)
Välutbildade unga människor kliver in i mediefabrikerna som spottar ur sig information i allt högre takt. Journalistrollen löses upp i multimediernas olika kanaler. Redaktionerna har nått industrifasen, ett par hundra år efter alla andra.Bra text. Av vad jag fått höra om löpande band-jobbande så kallade webbreportrar på de stora dagstidningarnas .se-redaktioner tycks det stämma att medierna fungerar ungefär som 1800-talsfabriker. Johan Berggren var inne på samma spår i sin ledare om statusproletärer i Ordfront för två år sedan.
Mer om proletära villkor för frilansjournalister här.
/Gunilla
This comment has been removed by the author.
ReplyDeleteDet är värre än 1800-talet. Det handlar om 1700-talets manufakturstruktur (pre-fabik) där jobbarna hade vävstol i hemmet och jobbade häcken av sig för svältlöner. Känns det igen?
ReplyDeleteHaha, det har du såklart rätt i! Jag har tänkt på det, det är som 1700-talets förlagsindustri i England, i alla fall för oss hemarbetande frilansjournalister. Industrialismen, med dygnetruntarbetande barnarbetare, nej, jag menar "webbreportrar", är väl snarare vad som kännetecknar somliga redaktioner...
ReplyDeleteDen som ändå hade en egen vävstol (dator) i hemmet! ;-)