Journalister avslöjade som skötsamma småborgare

NEW YORK Försöker läsa ikapp gångna tre dagars nyhetsflöde, och kan inte låta bli att länka till ett av fynden i textströmmen: Johan Hakelius träffsäkra reportage om makthavande Stockholmsjournalister. Texten är ojämn och ibland jobbigt raljerande, men ändock måste skribenten sägas vara i sitt esse (hmmm, jag tycker ofta han är ojämn). Ett litet utdrag kommer här:

Journalisternas skamligaste hemlighet:
De är en skötsam, välordnad, småborgerlig övre medelklass.
(– – –)
Det var ju inte så det skulle vara. Det skulle ju vara »Upp till kamp«. De skulle vara artister och rebeller. Förändra världen. De skulle åtminstone åka sportbil genom Paris, med den varma vinden i sitt hår. Och så blev det så här. Aldrig sen till en deadline, autogiro och avdrag för hushållsnära tjänster.
Hur i herrans namn klarar de av det? Vad gör de för att inte explodera av inre tryck?
De gör vad sammanbiten medelklass alltid gjort: de försvarar ordningen och sederna.
De snörper på munnen. De odlar sitt ressentiment mot allt och alla som flyr den fälla de själva sitter i. De tar på sig rollen av kulturella inkvisitorer, ständigt redo att svartlista det kätterska. De definierar mitten och håller rent i dikeskanterna. Det blir till slut så självklart att de inte märker det.

Men om detta verkligen är en "granskning" av journalisterna som yrkeskår, vilket det saluförs som, vete sjutton. Det är någon annan genre, oklart vilken. Reportage, men ändå inte. Lustmordförsök, med inslag av kartläggning?

/Gunilla