Fack myself?

NEW YORK Jag har av olika skäl inte varit med i Svenska Journalistförbundet på mycket länge, inte sedan jag var studerandemedlem. Det har inte bara handlat om snålhet – utan också om ilska över SJF-klubbens på en viss tidning ovilja att engagera sig det minsta för villkoren för de många frilansar som skriver i denna tidning, samt förundran över att SJF inte på något vis uppmanade mig att ansöka om riktigt medlemskap sedan studerandemedlemskapet gått ut.
Detta har dock inte hindrat mig från att få medverka i förbundets tidning på olika vis, vilket varit fantastiskt.
Men i våras fick jag ett litet ryck, och tänkte att jag kanske borde gå med trots allt (också det av olika skäl, exempelvis är det mycket dumt att jag inte har den så kallade Arlandaförsäkringen).
Sagt och gjort, jag fyllde i ansökningshandlingarna och skickade iväg dem. Minns inte exakt när, men det måste ha varit i april eller möjligen maj? Månaderna gick, och eftersom jag aldrig fick någon respons utgick jag från att brevet måste ha kommit bort på posten.

När SJF i augusti drog igång konfliktåtgärder som puckat nog skulle ha drabbat många frilansjournalister rejält tänkte jag att det var lika skönt att inte vara medlem i ett sådant förbund.
Till min stora förvåning dök det dock upp svar på min medlemsansökan häromveckan – flera månader efter att jag skickat den! Nog för att det är långa sommarsemestrar i Sverige, men det där var väl ändå rekord.

För att bli medlem måste du kunna dokumentera att du haft frilansjournalistiken som din huvudsakliga sysselsättning de senaste fyra månaderna (- - -). Vi måste be dig att komplettera din ansökan med att skicka oss verifikationer från dina inkomster från frilansuppdrag under de senaste fyra månaderna.

Eh, kunde de inte göra en snabb sökning i Mediearkivet så kanske de ser att jag jobbat med det här eländet i 13 år... Jag förstår att de måste ha lite koll så att inte vilken wannabe som helst nästlar sig in som medlem, men att fixa begärda papper är antagligen snäppet mer än vad jag pallar med just nu. Särskilt som alla gamla fakturor fanns i den stulna datorn. Och alla bankverifikationer i Stockholm.

Alltså, här har jag i många, många år grubblat över olika bevekelsegrunder för att vara med/inte vara med i SJF. Jag kanske låter anti-facklig här, men är i grunden ganska fackligt medveten – och tycker att facket har en särskilt viktig uppgift vad gäller upphovsrättsfrågorna som jag brinner för. Att åka snålskjuts på SJF:s arvodesrekommendationer är givetvis inte heller OK.

Och just som jag – i våras – hade kommit på att fördelarna med att vara med kanske ändå tippade över lite granna, så gav förbundet mig två anledningar att tänka till ett extra varv.
Vill jag verkligen vara med i ett fackförbund som tycker det är OK att icke fack-anslutna (och säkert även anslutna, gissar att det var ganska krångligt att begära konfliktersättning) frilansjournalister blir collateral damage i en konflikt för att få upp anställdas löner – och som dessutom tar många månader på sig att skicka ut ett kort brev med standardformuleringar om att en ansökan måste kompletteras? Tveksamt, faktiskt!

/Gunilla