23 September 2007

Intet öga torrt

NEW YORK Jag har förstått att jag är flera månader sen med att haja att den brittiske f d mobiltelefonförsäljaren Paul Potts existerar. Men om det mot förmodan finns någon mer som inte heller hade sett honom sjunga Nessun dorma så att TV-juryn bara gapar, klicka på You Tube-klippet nedan. De första sekunderna var jag nervös för hur jag skulle tvingas se honom göra bort sig... Som tur är kommer publikens jubel snabbt.

Vinnarframträdandet:

Mer om denna Askunge-saga här. (Jag förstår om ni undrar ifall jag vistats under en stubbe i en mörk skog de senaste månaderna.)

/Gunilla

4 comments:

  1. Tror jag gjort dig sällskap under den där stubben. Har inte hört om honom förut, men måste erkänna att jag fick gåshud lyssnande nu på morgonen.

    Det senaste jag hört och hört om var den där tjejen Melinda Dolittle som också var helt fantastisk.

    Måste visa kidzen och se hur tonåringar reagerar, om de gillar det eller slår ifrån sig.

    S

    ReplyDelete
  2. Haha, skönt att veta att vi var två som gått ovetande i alla fall! Återkom gärna med rapport om tonåringarna, men jag skulle bli mycket förvånad om de inte reagerar som vi. Kidsen i den brittiska publiken var ju helt vilda! Och det är knappast mest operanördar bland de många miljoner som kollat på You Tube-klippen.
    Nej, just tonåringar är nog helt inne på att den populärkulturella schablon som äntrar scenen kommer att bli föremål för förnedrings-TV. Och så blir allt motsatsen...
    Jag såg Marie Lindbergs genombrott i Melodifestivalen i våras och tyckte det var en bra story, men den bleknar ju i jämförelse med Paul Potts! (Läs hans levnadssaga genast, ni som inte kan den.)

    ReplyDelete
  3. Nessun dorma är ju dessutom fantastisk, och har alltid varit operakulturens stora hit. Lägg därtill Pavarotti och Boccelli och alla andra som berett marken, så jag skulle bli förvånad om dina kidz inte fattat grejen...

    ReplyDelete
  4. Haha...såg det där klippet hos en annan bloggare häromdan och har således missat hela grejen jag med. Men en askungesaga är det utan tvekan och man får ju ståpäls och tårar i ögonen när man ser klippet...:)

    ReplyDelete