Kalla fakta har väl alltid varit något av TV4:s flaggskepp (med reservation för att jag tyvärr inte har särskilt bra koll på TV numera). Ingen kan ta ifrån dem en rad avslöjanden, som att de vågade satsa på Fredrik Laurins & Co granskning av avvisningen av de två terrormisstänkta egyptierna.
Redaktionen har alltid tagit in massor av frilansar som fått förverkliga sina egna idéer, alternativt fått intressanta jobb utlagda på sig.
Själv har jag fått göra två mindre förstudier till jobb, som dessvärre inte höll att göra något större av; bland annat ägnade jag en helg åt att fara runt och besöka sektliknande församlingar runtom Stockholm för, på uppdrag av Trond Sefastsson – en fantastiskt rolig och totalt bisarr grej som jag aldrig kommer att glömma. Jag vill minnas att jag fick relativt hyfsat betalt.
Men detta var mycket längese'n och jag har aldrig haft särskilt mycket med redaktionen att göra. Därför bad jag en kompis skriva och berätta fritt hur det varit att göra ett inslag till Kalla fakta på frilansbasis, samt om sina reflektioner efter Sefastsson-soppan. H*n – som själv satt rubriken – får vara anonym.
/Gunilla
P S Bloggrubrikens ord ovan, "fattighuset", använde en av cheferna på Kalla fakta om TV4 i ett samtal med mig för några år sedan, för att förklara budgetrestriktionerna apropå ett konkret jobb vi diskuterade då.
TV4-frilans:
Slavarbete, finns det verkligen i Sverige?
För en tid sedan gjorde jag ett frilansinslag för Kalla Fakta. Dessförinnan hade jag gjort cirka sex månaders research för ämnet som ligger mig varmt om hjärtat. Villkoret för att jag skulle få göra programmet var att jag inte fick betalt för min research, utan enbart för tiden från det att redaktionen gett sitt godkännande. För mig var det viktigaste att programmet gjordes – pengarna var idealistiskt nog inte det viktigaste just då, även om jag givetvis försökte få mer betalt med tanke på den långa research jag lagt ner på ämnet. Men nej, lönen var 27 000 kr i månaden från det att jag började. Totalt tog det cirka 1,5 månader att göra inslaget och visst är det en bra merit att ha jobbat för Kalla Fakta, men i det långa loppet kan jag aldrig jobba på de premisserna. De facto har jag fått cirka 40 000 kr i lön för 30 veckors arbete, eller cirka 5 000 kr i månaden, före skatt. Slavarbete, finns det verkligen i Sverige?
Så visst har jag förståelse för att Trond Sefastsson vill dryga ut de magra intäkter han får från Kalla Fakta, även om han säkert får mer än jag fick. Jag kommmer att tänka på snacket om att svenska VD:ar är underbetalda, därför flyr de till utlandet så fort tillfälle ges. Kanske är det lite likt med hedervärda frilansuppdrag för våra mest anrika medier: ärofyllda uppdrag som i bästa fall räddar liv och gör vårt samhälle bättre. Men till ett pris som tvingar en att dryga ut kassan med annat. I Tronds fall gick det snett. Det kan det nog göra för andra också.
En av få som kan ha råd att göra frilansjobb på Kalla Faktas premisser är Jan Guillou. Han har ett så inarbetat varumärke att oavsett hur mycket research han gör för ett projekt så när han väl gjort något tillförs hans namn cred vilket ger spin off-effekter på hans andra arbeten. Dessutom har han så mycket pengar att han har råd att misslyckas med jobb. Tänk er en frilansare som lägger ner månader på ett projekt som sedan visar sig vara en felsatsning. Tror ni journalisten har råd att acceptera att sanningen inte alltid är det man kanske först tror och riskera att inte få betalt? Kan denne journalist lockas att driva jobbet vidare så att han åtminstone får ut en del pengar för arbetet han lagt ner? Hur många sådana inslag kan ha producerats?
Vet inte hur många gånger jag som frilansare lagt ner massor med jobb på projekt som sedan redaktörer inte är intresserad av. Sedan får man något/några jobb för "3 200 kr för text + bild", som Trond uttryckte det. Och man blir glad och jobbar vidare. Är väl som en spelberoende som aldrig får högsta vinsten men småvinsterna lockar till fortsatt spelande.
För att summera: Om frilansare ska kunna jobba på Kalla Faktas villkor måste man kunna erbjuda sin expertis inom andra områden så att man har råd med den obetalda research som krävs för att göra program som fungerar i Kalla Fakta. Det är just vad Trond gjort. Sen gäller det att väga uppdragen på guldvåg. Det har inte Trond gjort.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Konkurrensen på frilansmarknaden verkar hård - då gäller det att leverera mer, billigare och bättre än sina konkurrenter. Precis som i vilken annan affärsverksamhet som helst.
ReplyDeleteJag tycker att det känns både lite gnälligt och överslätande att ta upp detta i samband med "Trond-affären". Alla vill ha mer lön och större uppskattning, det ursäktar inga eventuella brott, eventuella vilseledanden av uppdragsgivare eller motsvarande.
Vinn över era konkurrenter eller sätt firman i konkurs. Svårare än så är det inte. Och ingen kan påstå att det finns för mycket kvalitetsjournalistik i Sverige idag - däremot finns det gott om både frilansar och anställda som nog faktiskt kan göra ett bättre jobb än idag.
Leffe,
ReplyDeleteThank you very much för tipset om att vi alltid kan lägga ner verksamheten. Vi är nog annars alla väl medvetna om att vi verkar på en marknad, och tro mig – vi grubblar var och varannan dag om ifall det är idé att fortsätta eller ej.
I min ovan skrivande kompis' fall resulterade grubblerierna i att journalistiken fått bli en sidoverksamhet tillsvidare. I andra fall vi fått läsa om de senaste dagarna visar det sig att svåra, tunga grävjobb (av en art som jag är medveten om att jag själv inte kommer i närheten av) får finansieras med underrättelseverksamhet (Christer Berglund) och inställda betalningar (Dick Sundevall).
Så jo, det är svårare än så. Tycker absolut att det ingår i helhetsbilden att belysa hur redaktionerna tar in frilansar med stort engagemang för sina stories, utan att det ska avfärdas som gnäll.
Det har inte alls varit min mening att försöka rentvå någon brottsling eller någon som vilseleder sin arbetsgivare. Däremot vill jag inte spekulera för mycket i det aktuella fallet, eftersom så mycket är ganska oklart ännu. Tror också att det kommer att kräva psykologisk kompetens som jag inte har.
Det jag kan tillföra är just "gnäll" om mekanismerna inom frilansjournalistiken.
DN:s ledarskribent Karin Rebas är idag inne på samma spår:Dyra scoop 5/9.
Problemet är väl helt enkelt att det råder överetablering, det är många som vill och kan jobba som journalister idag och då blir villkoren sämre än om det var ett bristyrke.
ReplyDeleteHej!
ReplyDeleteDu citeras i veckans Nätkollen hos Agenda!
Nätkollen är Agendas förlängda arm på Internet. Här bevakar vi de just nu mest debatterade frågorna bland såväl bloggare som ledarskribenter och andra debattörer: vilka olika aspekter av en aktuell fråga eller händelse dryftas? Vem tycker vad, vem håller med och vem säger emot?
Den här veckan tar Nätkollen upp härvan kring Trond Sefastsson. Du är en av dem som citeras i artikeln. Gå in och läs mer på http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=65050&a=904368&lid=puff_904368&lpos=rubrik nu med en gång!
Sveriges Televisions fördjupande samhällsprogram Agenda med programledare Karin Hübinette är i höst tillbaka med 17 nya program. Varje söndag 21.15 i SVT 1 med start 26 augusti. Vårt mål är att utifrån er tittares perspektiv ge kunskap, förklara olika sammanhang och analysera de viktigaste händelserna under veckan som gått och under veckan som kommer i såväl Sverige som runt om i världen.
På vår webbplats, www.svt.se/agenda, publicerar vi materialet som inte fick plats i tv-sändningen. I våra forum kan du tillsammans med många andra enkelt diskutera och debattera de ämnen som vi tar upp och i Nätkollen bevakar vi vad som florerar i bloggosfären och på andra arenor på nätet.
Surfa in på sidan och ta en titt själv!
Med vänliga hälsningar,
Erika Christensson
Webbredaktör på Agenda, Sveriges Television
www.svt.se/agenda