Starbucksintervjun

NEW YORK Jag glömde berätta om avslutningen på Washington-resan. Det senaste jag skrev i förrgår var ju att jag skulle intervjua en person på ett Starbuckskafé i Georgetown. Det gjorde jag: Han heter Dan Pink och har en blogg där ni får läsa om honom. Och så kan ni läsa min text i framtiden när den gått i tryck (en vacker dag).

Intervjun – som är ett beställningsjobb – hade varit på gång i flera månader, och dessvärre omgärdad av allehanda strul. Mest för att Mr Pink var i Japan en längre tid i våras. Faktum är att detta var tredje försöket gillt; vid det förra Washingtonbesöket då jag trodde han skulle vara på plats sprack det tilltänkta mötet.

Av hans relativt korthuggna mailsvar att döma trodde jag också att han inte såg fram så där jättemycket mot att ta tid från sin upptagna tillvaro till att låta sig intervjuas av en svensk journalist...
Min plan att följa honom under en dag då han är ute på något företag eller i en skola och pratar – alltid bra att vara med där det händer, för att få en intressant och storymässig inramning, till skillnad från att bara hänga på ett kafé som inte är intervjupersonens naturliga miljö – sprack också. Etersom jobbet blivit uppskjutet så länge så var det bara att genast tacka ja till det han föreslog, nämligen ett möte på Starbucks ungefär den enda dag han var hemma i Washington mellan två stycken London-resor.

Men alla farhågor kom på skam! Mötet blev mycket trevligt, och samtalet intressant. Jag lät mig glatt bjudas på en peach melba-yoghurtparfait på Starbucks, mest för att jag hade så många väskor i händerna när vi skulle betala, att jag ändå inte hade lyckats få fram någon plånbok i rimlig tid (och för att det är trevligt att låta sig bjudas ibland).

Och med tanke på vad vi talade om – mervärden och skapade/nya behov i ett samhälle där människans grundläggande behov redan är uppfyllda – var Starbucks en mycket passande miljö. Dan Pink har också själv gjort ett antal intervjuer på Starbucks och andra kaféer.

Efter intervjun fick jag följa med hem till familjen Pinks hus i ett övermedelklassigt område i Washington, American University Park. Och där slog vi oss ner i varsin gungstol på verandan, i väntan på att en mystisk fotograf skulle dyka upp från New York (och innan jag skulle bege mig mot tåget tillbaka hem till samma stad). Hur det gick får dock bli ett eget inlägg imorgon (men jag kan avslöja att det kom inte mindre än två mystiska fotografer)!

/Gunilla