.JPG)
NEW YORK Det är sannerligen inte ofta jag har religiösa upplevelser, men min hastigt uppblossade Nina Simone-vurm är nog så nära jag kan komma total extas. Den här låten hade jag inte ens hört tidigare. Galet bra!
Inte nog med det. Nu när jag lyssnat på den här låten för femte gången på raken (och då är den ändå tio minuter lång) inser jag för första gången någonsin att jag kanske trots allt hyser vissa, om än svaga, whigger-tendenser.
/Gunilla
P S Nina-vurmen började på allvar häromdagen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Hon är grymmaste, grymma. Hon ser till att vilken djäkla dag som helst fungerar.
ReplyDeleteSe tll att få höra hennes MLK-svit som är något av det grymmaste jag hört.
Åh.. jag "lånade" hem en best of med Nina Simone för ett par dagar sen och hon är galet bra! Musik när det är som allra bäst.
ReplyDeleteRoligt med uppblossande Nina Simone-vurm. Fick också en närmast extatisk upplevelse när jag hörde Sinnerman för första gången. Slås kanske endast av första lyssningen på Mississippi Goddamn.
ReplyDeleteOj, jag vågar absolut inte lyssna på vare sig Mississippi Goddamn eller någon MLK-svit. Är alldeles knockad som det är just nu, får vänta lite med det andra.
ReplyDeleteMen jag vet ju vad som skulle kunna tänkas passa i bilradion när/om jag åker runt i sydstaterna i vår... ;-)
Hade – förstår om det verkar konstigt – helt missat hur rasande politisk Nina Simone alltid var! Jag hade väl hört hennes inspelning av Strange Fruit, men inte mer än så.
Uppdatering (lite senare):
Nu har jag lyssnat på Mississippi-låten! Och visst, den är ju fantastisk, en riktigt skön låt med ett skarpt budskap – men som tur är inte riktigt på samma totala knockout-nivå som Sinnerman var.
Nästa extatiska ögonblick kommer att inträffa när jag lyckas koppla upp datorn trådlöst till mina högtalare, så att Sinnerman fyller hela lägenheten.
ReplyDeleteDet är något alldeles speciellt att lyssna till Nina Simone och Billie Holiday och samtidigt titta ut mot gatorna och människorna här i Harlem.