STOCKHOLM Igår fick jag ett meddelande från en väninna som jag tror var sårad över att jag inte hade hört av mig under min tid här. Det är möjligt att hon hade skrivit mail som jag inte fått, jag vet inte.
Jag fick dåligt samvete resten av dagen, inte så mycket för att jag inte hade kontaktat just henne som över alla som jag inte kontaktat.
Ägnade hela måndagen åt att fundera över alla det inte blivit av att ringa: en kompis som jag känt i 25 år och vars pappa dog nyligen, en relativt nybliven tvillingmamma i bekantskapskretsen, en av mina favvokompisar från New York som nyligen flyttat hem till Stockhom och som skrivit flera fina mail jag inte lyckats besvara på något vettigt sätt, en äldre dam som levt ett mycket spännande liv och som jag intervjuade för flera år sedan och som jag verkligen skulle vilja hälsa på (i Uppsala), fina L och hennes familj i grannkvarteret som det inte blivit av att träffa annat än när jag spontant studsade in på glögg i tio minuter på julaftonen – och så vidare, och så vidare.
Men jag tillät mig inte att göra något åt det dåliga samvetet genom att exempelvis ringa någon av alla dessa – för jag har ju tre miljoner intervjuer att boka och göra till diverse artiklar vars deadlines närmar sig med stormsteg, fyra års (typ) kvitton som måste sorteras (ja, jag vet att ni hört detta förut), tjänstemän och redaktörer och bokföringskonsulter att träffa, och allehanda andra plikter att ta itu med (vindsröjning och annat skoj).
Fast istället för att ta itu med detta och liksom börja beta av listan har jag de senaste veckorna varit helt handlingsförlamad, får absolut ingenting gjort (under hela "jullovet" har jag knappt läst en enda bok eller ett enda magasin, trots att jag har travar med riktigt intressanta och lockande publikationer). Vad gör jag då? Förutom att ägna mig åt allehanda och extremt tidsödande strul (räkningar som ska betalas på andra sidan Atlanten, sladdar som trasslar, hyresgäster som trilskas, pengar som inte finns, nycklar som förvinner och så'nt). Jo, lagar mat.
Dags att börja fokusera på det jag trots allt fått gjort: lite besök på restauranger, kaféer och barer, och en hel del skön och stundtals meditativ matlagning hemmavid. Och så har jag gått på ett och annat Stockholmsevenemang. Och sovit mycket. Och jodå, gjort några intervjuer. Och träffat massvis med redaktörer. (Idag fick jag några nya beställningar, varav ett riktigt drömuppdrag. Nämligen ett porträtt av en person bosatt någonstans på amerikanska västkusten som jag velat intervjua i flera år – men jag har inte riktigt tänkt på att sälja in henne till just denna tidning, i det enkla och klockrena format som redaktörerna nu hade klurat ut på egen hand.)
Och i söndags var jag med mina föräldrar hela dagen. Av allt det vi gjorde vill jag verkligen rekommendera ett besök i Isaac Grünewald-villan i Saltsjöbaden. Fantastiskt! Jag och mamma blev insläppta i somliga salonger som normalt inte visas för besökare – otroliga jugendinredda rum, som var museum och privat hem på en och samma gång. Titta på bilderna får ni se. Jag var så tagen att jag glömde berätta för ägaren att jag nyligen skrivit en artikel från New York om en byggnad av samme arkitekt, Ferdinand Boberg (byggnaden finns dock i Borlänge).
Hoppas att ni inte blivit stressade över min dåliga samvete-ångest. Men dit hör givetvis även bloggen, och alla icke-inlägg om min dator och mina inneboende och annat som jag lovat. Ha förresten inte för höga förväntningar på de berättelserna – de är inte sååå spännande, men det är klart att ni ska få ett avslut!
Lite bra läsning om bloggar finns på Dagens Story, en text av Rolf van den Brink. Provcitat som jag valt för att de berättar om min inställning till mitt eget bloggande (annars handlar det mycket om bloggen som experimentverkstad för författare och hur de använder bloggen själva):
Peter Englund: "ett sätt att göra sig av med en massa överskottsreflektioner och överskottsintryck som annars inte går in i det jag gör (– – –) ett slags kvasidagbok. Jag tycker själv det är roligt att titta i arkivet och tänk, ja just det."
"Det får inte vara för mycket tvång. Bloggandet ska vara ångestfritt och anspråkslöst."
Bodil Malmsten: "Jag hoppas inte uppnå något, jag pratar högt för mig själv."
Sigge Eklund: "Vardagen blev laddad. Allt jag var med om var potentiella blogginlägg."
/Gunilla
P S Har haft visst Internetstrul hemma idag, så vissa mail jag skrev på morgonen har inte gått iväg. Kommer nästa gång jag har en vettig uppkoppling via en server som tillåter att jag skickar köade mail genom den (vilket jag inte har just nu).
22 January 2008
Dåligt bloggsamvete och andra dåliga samveten
Etiketter:
Frilanstillvaro,
Metabloggning,
Stockholmsliv
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment