Journalists have spent the past two days asking how a man of Mr. Spitzer's stature would allow himself to get involved in a prostitution ring. The answer, in my mind, is clear. The former New York attorney general never believed normal rules applied to him, and his view was validated time and again by an adoring press. "You play hard, you play rough, and hopefully you don't get caught," said Mr. Spitzer two years ago. He never did get caught, because most reporters were his accomplices./Gunilla(– – –)
What the media never acknowledged is that somewhere along the line (say, his first day in public office) Mr. Spitzer became the big guy, the titan. He had the power to trample lives and bend the rules, while also burnishing his own political fortune. He was the one who deserved as much, if not more, scrutiny as onetime New York Stock Exchange chief Dick Grasso or former American International Group CEO Maurice "Hank" Greenberg.
What makes this more embarrassing for any self-respecting journalist is that Mr. Spitzer knew all this, and played the media like a Stradivarius. He knew what sort of storyline they'd be sympathetic to, and spun it. He knew, too, that as financial journalism has become more competitive, breaking news can make a career. He doled out scoops to favored reporters, who repaid him with allegiance. News organizations that dared to criticize him were cut off. After a time, few criticized anymore.
12 March 2008
Spitzers nyttiga idioter: New Yorks journalister
NEW YORK Här är en intressant Wall Street Journal-artikel om hur medierna undlät att granska Eliot Spitzer.
Etiketter:
Amerikansk politik,
Mediekritik,
Medier
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jag har inte riktigt följt med; vem var det som grävde fram nyheten om det till att börja med eftersom hans polare, uppenbarligen, inte gjorde det?
ReplyDeleteFBI spanade på Spitzer i sex månader. Sedan hamnade ju storyn i New York Times (nätet i måndags) men exakt hur det gick till – läcka, tips, rutinkoll eller något annat – vet jag inte.
ReplyDeleteLåter helt galet om han kommit undan med en massa skit alla dessa år.
ReplyDeleteÄr journalister verkligen så inställsamma så de struntar i att skriva saker för att det gagnar deras karriärer? Trodde det skulle vara tvärtom.
Är det på samma sätt i Sverige?
Välskriven blogg måste jag säga.
Han har ju verkligen utmålats som hjälte under åren.
ReplyDeleteHej Martin,
ReplyDeleteVad kul att se dig här! Välkommen.
Jag har tyvärr inte följt Eliot Spitzers Wall Street-bravader så noga tidigare. Hade faktiskt knappt hört talas om honom förrän för tre, fyra år sedan – och inte så noga på senare tid heller, före veckans skandalskriverier (som jag läst en hel del av...). Men jag har förstått att han verkligen varit hypad, och beundrad, och avskydd i vissa läger. Tror säkert att han lyckats styra och manipulera en hel del journalister, delvis med löften om dealar – samtidigt som det vore intressant att läsa en motbild till Wall Street Journal-krönikan.
Finns säkert parallellfall i Sverige, men kommer inte på något klockrent exempel.
Här en intressant artikel i sammanhanget:
New York Times om hur hela storien nystades upp